Ryska revolutionen 100 år
7 november 1917 inträffade ryska revolutionen, en händelse som mer än någon annan fullföljde konsekvenserna av människans förkastande av Gud, då den i stället överlämnade makten till egenmäktiga människor. Vi ser dess mönster och inflytande tydligt hos oss än idag.
Ryska revolutionen 100 år
Publicerades 2017-11-04 © Wikimedia Commons

"Bolsjeviken" (1920), målning av Boris Kustodijev (1878 -1927).


Natten till den 7 november, enligt vår gregorianska kalender, tog bolsjevikpartiet makten i dåvarande ryska huvudstaden Sankt Petersburg (Petrograd). Datumet motsvarar, enligt den då i Ryssland ännu rådande julianska kalendern, 25 oktober – därav namnet "oktoberrevolutionen". 


Men egentligen var inte de mycket lokala händelserna i Sankt Petersburg för hundra år sedan någon revolution, utan snarare en statskupp, utförd av en liten intellektuell elit, och enligt ett eget utarbetat program, medvetet uteslutande även de många andra socialistiska grupperingar som var lika febrilt verksamma. Det var inte folket som agerade, inte heller politiska grupper som mobiliserade folket, utan en sluten krets yrkesrevolutionärer, som utnyttjade dem de för stunden behövde, för att snart upprätta sin egen exklusiva maktställning och – för att säkra den – en utstuderad politisk terror.


Bakgrunden och den materialistiska människosynen

Till bakgrunden hör förvisso Rysslands långa politiska tradition av totalitärt envälde, tvång och våld. Kanske kan det historiskt ledas tillbaka till mongolinvasionen 1237, varefter landet endast gradvis återvann sin självständighet och därefter kom att styras av härskare sådana som Ivan den förskräcklige (tsar, alltså 'kejsare', 1547-84). Livegenskapen upphävdes först 1861, men bönderna fortsatte leva liksom i en egen värld.

Samtidigt kom idéerna från franska revolutionen (1789 och framåt) – med dess mänskliga självtillräcklighet – att påverka dem som hade högre utbildning. Richard Pipes påpekar i sin bok
Den ryska revolutionen (1995) betydelsen av "intelligentian", en särskild term för bildade, som inte bara vill analysera utan målmedvetet eftersträvar makt. Pipes följer trådarna tillbaka till den brittiske filosofen John Locke, vilken 1690 bröt med föreställningen om "medfödda idéer", att människan föds med inte minst kunskap om Gud och känsla för rätt och fel. Enligt Locke är hon i stället en "oskriven tavla", där endast den egna erfarenheten gör intryck och allt mer bildar en helhet. Som övergripande livsfilosofi kallas detta "empirism", rent erfarenhetsbaserad kunskap.


Följden av detta synsätt blir en mekanisk människosyn. Tråden plockades upp under den franska så kallade upplysningen, särskilt av Claude Helvétius, en av de första materialistiska tänkarna. Hans bok De l’esprit ("Om själen"; 1758) förbjöds av de franska myndigheterna. Ta
nken här är att, eftersom människan formas endast av sin omgivning, kommer en fulländad omgivning att resultera i fulländade människor. Medlen är "utbildning" ("upplysning") och lagstiftning, och vi ser här länken till vår egen tids ideologibundna "politiskt korrekta" samhällsklimat. Projektet förutsätter en elit av människor, som – av någon anledning – av sig själva begriper allting bättre än andra. Ingrepp i andra människors liv rättfärdigas på denna grund. Att sätta sig som ”fostrare” av människosläktet är för dem med denna övertygelse naturligt. Folket förstår inte sitt eget bästa och begreppet 'demokrati', fylls – om något – med ett annat innehåll än det genuina.


Kommunismens grundare, Karl Marx, anslöt sig (1848) till denna mekaniska människosyn, men hans lära förutsatte därvidlag – påverkad av den framväxande naturvetenskapen – ett slags naturlag: klasskampen mellan "proletärerna", de egendomslösa, och kapitalisterna, som ägde "produktionsmedlen" (alltså fabrikerna eller jorden), framkallade liksom ett tryck, vilket lagbundet utlöste en revolution – utförd av de underkuvade själva. Här skulle Vladimir Lenin och de ryska kommunisterna avvika; de väntade inte på folket utan tog saken i egna händer. Eliten hade nu helt tagit över.

 

Ryska ortodoxa kyrkan

Ryska ortodoxa kyrkan hade under historien spelat en avgörande roll i formandet av den ryska kulturen. År 988 lät storfurst Vladimir i Kiev år döpa sig och kristendomen blev officiell religion. Även tidigare hade den kristna tron haft inflytande genom kontakterna med Bysantinska riket (Östrom). I det bulgariska riket hade en slavisk kristen kultur etablerats genom de båda missionärsbröderna Kyrillos och Methodios. Den nya kyrkan kom att stå direkt under patriarken i Konstantinopel. Ett underordnat metropolitdöme inrättades i Kiev 1037, men de flesta metropoliter rekryterades från det grekiska området. I norr blev Novgorod av betydelse.

Under mongolernas främmande styre från och med 1237 bevarades genom kyrkan det nationella medvetandet. Moskva växte fram som andligt och politiskt centrum från början av 1300-talet.


När de muslimska osmanska turkarna till slut 1453 lyckade erövra den bysantinska huvudstaden Konstantinopel (idag Istanbul) kom ryska kyrkan att överta den ledande positionen i den ortodoxa världen. 1589 inrättades det egna patriarkatet i Moskva. Tsar Peter den store – som krigade mot Karl XII och anlade Sankt Petersburg – avskaffade dock som ett led i sin västerländskt orienterade politik patriarkatet. Från 1700 till 1917 leddes ryska kyrkan i stället av den Heliga synoden.

Revolutionen 1905

Ryssland var under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet efter resten av Europa, och präglades på alla områden av en nedgångsperiod. Politiskt utmanades det enväldiga tsardömet av en mängd grupper, alltifrån konstitutionella monarkister (som ville ställa tsaren under lagen) över liberaler (som ville ha parlament) till en mängd vänsterschatteringar, från reformistiska socialdemokrater och bonderevolutionärer (som ville ha fördelning av jord) till allt mer radikala och extremistiska revolutionära grupper, vilka inte nöjde sig med mindre än en total samhällsomvälvning i enlighet med den materialistiska människosynen. Bland de sistnämnda fanns bolsjevikerna ("majoriteten", som fått sitt namn efter en intern omröstning), en liten revolutionär elitfraktion av det socialdemokratiska partiet, som 1903 skilt ut sig från de mera reformistiska mensjevikerna ("minoriteten"). Även etniska grupper i det kraftigt expanderade Ryssland kämpade för sin sak. Regimen, som efter ett antal revolutioner i Västeuropa kände sig hotad, använde ofta terrorliknande metoder och möttes själv av terror, såsom ett antal ministermord.


Men det var inte minst den utrikes utvecklingen som blev katalysator för en serie revolutioner inrikes. Först var det nederlaget i kriget mot Japan 1904–05, som ledde till nöd och oro. När fredliga demonstranter uppträdde framför Vinterpalatset i Sankt Petersburg angreps de av regeringssoldater och många dödades under Blodiga söndagen i januari 1905. Generalstrejker spred sig därpå över landet, och arbetarna gick samman i sovjeter (arbetarråd). På landsbygden gjorde bönderna uppror mot godsägarna, och i juni utbröt myteri på pansarkryssaren Potemkin i Odessas hamn.


Räddningen kom dock just genom att liberala kretsar ställde konkreta krav på en konstituerande församling. Detta gav tsar Nikolaj II något att ta fasta på. I det s.k. oktobermanifestet utlovade han en konstitution och en vald riksförsamling, duman. Som planerat splittrade utspelet tsaroppositionen och möjliggjorde för regeringen att slå ner revolutionsförsöket. Ordningen var nu återställd.

 

"Februarirevolutionen" 1917

Utslagsgivande blev dock Rysslands misslyckade insats i första världskriget, där man stred med Ententen mot Tyskland och Österrike. Sedan tsaren själv försökt ta kommandot vid fronten stod hans inkompetens i tydlig dager. Han hade även svikit sitt löfte genom att vid flera tillfällen upplösa duman, folkförsamlingen. Sedan hungrande arbetare förenats med Petersburgs soldater i ett allmänt uppror beslutade tsaren i mars att abdikera. Hans avsikt var emellertid bara att avgå personligen och ersättas som tsar av sin bror. Denne övertalades dock att avböja. Detta fullbordade "februarirevolutionen" 1917, vilken enligt vår tideräkning ägde rum i mars. I tsarens ställe insatte duman en provisorisk regering, bestående av radikala liberaler och – märk väl – moderata socialister. En radikalisering skymtade visserligen genom att Petersburgs arbetar- och soldatsovjet ville åt den reella makten. I detta läge valde Lenin och hans bolsjeviker att lämna landsflykten i Schweiz och bege sig till Sankt Petersburg för att ta över och radikalisera revolutionen. Egendomligt nog erbjöd sig det konservativa Tyskland att stå för tågtransporten genom sitt land – men det var i syfte att åstadkomma kaos i fiendelandet. Beslutet skulle påverka världshistorien. Vägen gick genom Sverige, där Lenin mottogs hjärtligt av anhängare. Framkommen till Sankt Petersburg möttes Lenin av stora skaror, men måste efter ett misslyckat kuppförsök i juli än en gång fly, nu till Finland.


Den nya
provisoriska regeringen kom därefter att ledas av Aleksandr Kerenskij (1881-1970), vilkens maktutövning efter revoltförsöket allt tydligare fick samhällsbevarande drag, något som föraktades av bolsjevikerna.


Det pågående världskriget gav nu även denna i princip liberala regering problem att legitimera sitt styre.
Kerenskijs beslutsamhet att fortsätta striderna på ententens sida gjorde honom impopulär bland de krigströtta ryssarna. Mot regeringen stod socialister med frikostiga löften om fred, bröd, jord och för etniska grupper nationellt självbestämmande. Detta blev en avgörande faktor för utvecklingen.

"Oktoberrevolutionen" 1917

Natten till 7 november gick det lilla bolsjevikpartiet under Lenins ledning till verket och störtade Kerenskijs provisoriska regering i en odramatisk och nästan oblodig statskupp. Med ett fåtal mindre stridsdugliga trupper ockuperade man viktiga knutpunkter i Petersburg och intog Vinterpalatset, där den provisoriska regeringen befann sig. Bolsjevikerna avläste alltså den politiska temperaturen i sovjeterna och hos befolkningen, och tog med rent militära resurser makten i en ren statskupp. Detta hade egentligen ingenting med läromästaren Marx arbetarrevolution att göra. De filmbilder som finns av händelsen är en iscensättning av den partitrogne regissören Eisenstein.
 

Bolsjevikpartiet förstod nu att tillfälligt samarbeta med de andra radikala krafterna genom att samma dag samla den Allryska sovjetkongressen och låta denna formellt överta den politiska makten i landet. Reellt övertogs dock makten av Folkkommissariernas råd, som uteslutande bestod av bolsjeviker. Omsider kom alla konkurrerande vänsterfraktioner att rensas ut. Bolsjevikernas fullkomliga materialistiska övertygelse rättfärdigade en hänsynslöshet som andra inte var förberedda på.

Lenin förstod att utnyttja den djupa krigströttheten och arbetade nu för fred med
Tyskland oavsett territoriella förluster. Som bekant blev genom detta Finland självständigt, vilket även det firas i år. Taktiskt medvetet uppfyllde man de tidigare givna löftena att fördela jorden genom att konfiskera godsägarnas egendom. Den lättnad dessa åtgärder medförde fungerade också som bolsjevikernas starkaste argument gentemot de breda folklagren. Själva styrdes de av ideologiska hänsyn att forma en ny värld, där Ryssland endast var det första steget.
 

Redan tidigt följande år visade man sitt rätta ansikte, då partiet, omdöpt till Rysslands kommunistiska parti, inledde omvandlingen av Ryssland till enpartistat. Icke-socialistiska partier förbjöds att verka. Den 5 januari tvingades med vapenmakt en stark socialistisk opposition att lämna den konstituerande församling som utsetts i fria val, och församlingen upplöstes.
 

Kvar fanns arbetarråden, sovjeterna, ur vilka icke-kommunisterna uteslöts. Tjekan (en föregångare till KGB), partiets nyupprättade säkerhetspolis, igångsatte systematiska terrordåd mot politiska motståndare, vilket i detta första skede krävde tiotusentals dödsoffer och drev omkring två miljoner i landsflykt. I juli 1918 mördades på Lenins order hela tsarfamiljen, vilken suttit i husarrest på ett avlägset gods.

Patriarkatet återupprättas 1917: Tichon

Det kan tyckas märkligt att mitt under denna omvälvande tid Ryska ortodoxa kyrkan i augusti 1917 sammankallade sin första synod på 250 år. Men detta skedde mellan de båda revolutionerna det året. Den som upphävt kyrkans gamla ordning var ju det nu fallna tsardömet under Peter den store. Än märkligare är att man i slutet av året utsåg sin första patriark på lika länge. Valet föll på Tichon (1865–1925), som var en from och beslutsam kyrkoman. Han hade 1900–07 verkat som rysk ärkebiskop i Nordamerika, därefter bland annat som metropolit av Moskva.


Tichon strävade efter att kyrkan skulle hålla sig borta från politiken, låtsades inte om de restriktioner som redan gjorts och utfärdade 1 februari 1918 en encyklika mot de "monster av den mänskliga rasen", som "i stället för kristlig kärlek sådde illvilja, hat och brödrastrid". Bolsjevikerna reagerade redan nästa dag med ett dekret om kyrkans skiljande från staten. Dekretets verkliga budskap var dock ekonomiskt, men samtidigt riktat mot kyrkans självkänsla. Man beslagtog dess tillgångar, inklusive kyrkobyggnader och gudstjänstföremål, samtidigt som prästerna förbjöds upptaga kyrkoskatt. Ytterligare dekret förbjöd undervisning av minderåriga. Kyrkan tilläts inte längre agera som en enda institution utan endast som enskilda församlingar. Samarbete mellan präster från olika församlingar betraktades som "kontrarevolutionär" verksamhet.


Då inbördeskrig mellan de röda och de vita, som motsatte sig revolutionen, pågick tillämpade myndigheterna inte dekretet så hårt för att inte provocera folket. Men under hela 1918 bröt sig soldater och andra in i kyrkor och kloster och stal värdeföremål. På vissa håll lynchade de präster och angrep processioner. Mellan februari och maj dödades 687 personer på detta sätt.

Detta krig mellan regimen och kyrkan blev våldsammare i oktober 1918 när Tichon offentligen angrep den röda terrorn och uppmanade de kommunistiska ledarna att upphöra med sina vederstyggligheter. För sina ord sattes han i husarrest.

Angrepp utifrån: konfiskationer, anklagelser och avrättningar

Efter den röda segern i inbördeskriget 1921 stod kyrkan utan såväl privilegier som tillgångar. Men Lenin stördes ändå av dess självständiga ställning. För att krossa den lät han angripa den både inifrån och utifrån. Inifrån utnyttjade han meningsskiljaktigheter mellan den konservativa och den reformvänliga delen av prästerskapet. Utifrån arresterade han de konservativa utifrån fabricerade anklagelser för omstörtande verksamhet.


Den kyrkofientliga kampanjen inleddes i mars 1922. Som orsak användes kyrkans påstådda likgiltighet inför den svåra svält som drabbat 30 miljoner invånare. Svälten berodde emellertid på Lenins egen tvångskollektivisering av jordbruket. Man krävde nu att kyrkan skulle lämna ifrån sig alla kvarvarande värdeföremål, inklusive "helgade käril". Som väntat vägrade Tichon och sattes på nytt i husarrest. De som gjorde motstånd mot konfiskationerna anklagades för samröre med "kontrarevolutionära" organisationer. Men sedan obeväpnade civilpersoner på en ort avvärjt en attack från beväpnade soldater uppstod oro hos politbyrån, som tills vidare inställde konfiskationerna.

Lenin själv beordrade dock att sändebud skulle skickas ut för att identifiera ledare och sedan gripa dem. Enligt hans bevarade direktiv skulle rättegången "sluta med avrättning av ett mycket stort antal". Samma processer drevs i Moskva och Petersburg. En engelsk journalist fick veta att 28 biskopar och 1215 präster förlorat livet. Ganska nyligen offentliggjorda handlingar tyder på att mer än 8000 personer avrättades eller mördades i samband med konfiskationerna.

Samtidigt bedrevs propagandakampanjer på olika sätt. Man öppnade kistor för att avslöja reliker. Ungdomsorganisationen Komsomol inledde 1922 en kampanj för att underminera julen och andra religiösa helger. Man hittade på egna ceremonier med dockor för att smäda de verkliga. Skådespelare utklädda till präster och rabbiner for längs gatorna med pajaskonster och hädiska rop. I staden Gomel iscensattes en ”rättegång” mot kristna och judiska gudar, och med publikens stöd dömdes de till döden. På juldagen brändes de på stadens torg. Man arbetade även för att hos barnen väcka misstro mot exempelvis änglarna, som anklagades för att användas för "förslavning av barnasinnena".

Folket reagerade dock med stum fasa, och 1923 kom en resolution från kommunistpartiet om att upphöra med verksamheten, eftersom den bara förstärkte "religiös fanatism". Den antireligiösa propagandan bedrevs av De gudlösas förbund, som hade miljontals medlemmar. Bland annat utgavs en tidning.

 

Angrepp inifrån: "Levande kyrka"; regimkontrollerad organisation

Men för att även splittra kyrkan inifrån verkade myndigheterna för att av de reformvänliga ortodoxa bilda ett slags liberalteologisk kvasikyrka, ironiskt nog kallad ”Levande kyrka”, startad i mars 1922. Denna ingick i ett större sammanhang, som kallats renovationismen, "förnyelsekyrkan".


En grupp samarbetsvilliga präster sändes i maj 1922 till patriarken Tichon i hans husarrest och krävde att han skulle dra sig tillbaka från kyrkliga angelägenheter, vilket han gick med på. Men han ersattes av en ny institution, "Högsta kyrkostyrelsen", som kontrollerades av säkerhetspolisen. Vissa biskopar anslöt sig till denna och till Levande kyrkan, och snart var biskoparna splittrade. Tichon bannlyste Högsta kyrkostyrelsen. Patriarkens kyrka var nu i praktiken förbjuden och gick under jorden.

Levande kyrkas underkastelse var total och vid sitt andra kyrkomöte 1923 hyllade man kuppen 1917 som en "kristlig gärning", förnekade att kommunisterna förföljde kyrkan och röstade för ett tack till Lenin. Man förklarade att sovjetregeringen var ensam i världen om att förverkliga "Guds kungarikes ideal". Patriarkämbetet avskaffades.


Beklagligtvis fick detta patriarken Tichon att kapitulera. Kanske oroade kyrkans bestående splittring honom. Han skrev ett brev där han beklagade sitt "antisovjetiska" förflutna och drog tillbaka sin bannlysning av den "Levande kyrkan".

Därmed var ortodoxa kyrkans motstånd brutet. Även judendomen och romersk-katolska kyrkan angreps systematiskt.


Fram till utbrottet av andra världskriget fängslades tiotusentals präster. Många avrättades, och de flesta av de övriga dog i lägren. Många lekmän fängslades också för sin tros skull. Men under andra världskrigets svåra situation insåg Josef Stalin ortodoxa kyrkans samlande kraft. Han lät återupprätta en viss kyrklig organisation, och en av de överlevande biskoparna, Sergij, valdes till patriark 1943. Under efterkrigstiden tolererades kyrkan i viss utsträckning.

År 1959 kom dock en ny förföljelsevåg under Chrusjtjov, som lät stänga tusentals kyrkor.


En lättnad kom först med Gorbatjovs reformer i slutet av 1980-talet. Efter kommunismens fall har kyrkans ställning stärkts. Samtidigt pågår en debatt om dess anpassning under de svåra åren, och vissa biskopar har anklagats för att ha samarbetat med de kommunistiska myndigheterna.

Stefan Pehrson

 

Litteratur:

Richard Pipes, Den ryska revolutionen (1995; svensk översättning 2004).
Artiklar från Nationalencyklopedin.


                           




Annons:


Target Africa
Människorättskämpen Obianuju Ekeocha gör upp med modern kolonialism i boken Target Africa.

Kristna Värdepartiet
Att bry sig om 150 000 liv är viktigare än en ny regering!
Att bry sig om 150 000 liv är viktigare än en ny regering!
Roland Ohlsson från Kristna Värdepartiet bemöter Lukas Berggrens artikel


Partiet som tar kvinnornas parti
Kristna Värdepartiet är ett parti som står upp för kvinnors rättigheter, skriver en grupp kvinnliga partimedlemmar.

Kristna Värdepartiet
Roland Ohlsson: Kompromiss är fel väg att gå
Roland Ohlsson: Kompromiss är fel väg att gå
Roland Ohlsson från Kristna Värdepartiet bemöter de tre pingstprofilernas debattartikel om varför de anser att man bör rösta på KD.


Kristna Värdepartiet
Lars Borgström: Bestraffa inte kollektivt!
Lars Borgström: Bestraffa inte kollektivt!
Kristna Värdepartiets Lars Borgström ifrågasätter Liberalernas kollektivbestraffning av religiösa friskolor.


Om Pride och människovärdet
Människovärdesprincipen gäller för alla. Men människans förutsättningar gäller också för alla. När ”HBTQ”-rörelsen vänder sig mot dessa motverkar den människovärdet.

Livets marsch i Linköping
På nationaldagen marscherade ett femtiotal personer för livet.




Israel firades på Öckerö
Med anledning av staten Israels 70-årsfirande hölls en samling på Öckerö den 21 april

Det enda partiet som står upp för de ofödda
Kristna Värdepartiet är det enda partiet som verkligen står upp för de ofödda, menar Annette Westöö.


Kulturens tystnad
Om den svenska kulturen och dess relation till kommunismen.

Skolan
Krafttag mot våldet i skolan
Krafttag mot våldet i skolan
Krafttag krävs mot våldet i skolan. En trygg skolmiljö är grundläggande för barnens psykiska välbefinnande, skriver Lars Borgström och Annette Westöö, talespersoner för Kristna Värdepartiet.


Kristna Värdepartiet
Samtycke – den sista moraliska bastionen!
Samtycke – den sista moraliska bastionen!
Debattartikel av Mats Selander, ordförande för Kristna Värdepartiet

Inrikes
Medborgarjournalisten Bechir Rabani död – arbetade med granskning av Aschberg.
Medborgarjournalisten Bechir Rabani död – arbetade med granskning av Aschberg.
Bechir Rabani, känd från organisationen Megafonerna, avled plötsligt tidigt på fredagsmorgonen under mystiska omständigheter.


Inrikes
Unik granskning av Robert Aschbergs verksamhet
Unik granskning av Robert Aschbergs verksamhet
Robert Aschberg med ett tydligt kommunistiskt förflutet har hyllats i medier som “trolljägare” och flitig “antirasist”. Men vilka motiv och krafter ligger egentligen bakom hans arbete?




Inrikes - Intervju
Amerikanska nyhetsanalyser firar 500 podcastavsnitt
Amerikanska nyhetsanalyser firar 500 podcastavsnitt
Intervju med aktören för en av Sveriges mest aktiva alternativmediasajter.

Nyheter - Norden
Islamistiska regler i danska skolor
Islamistiska regler i danska skolor
Två före detta lärare vid skolan Nord-Vest beskrev hur barnen på skolan talade om danskar i termer som "de och vi". I en poesitävling komponerade flera barn dikter som beskrev deras önskan att klå upp och bryta benen och händerna på de "danska svinen".


Hälsa och hållbar utveckling
Lars Bern redogör för vad han anser vara de verkliga miljöproblemen till skillnad från klimathysterin.

Ledare
Sverige har en bit kvar till verklig jämställdhet
Sverige har en bit kvar till verklig jämställdhet
Jämställdhetsdebatten i Sverige väljer selektivt ut fakta som ger en falsk bild av att ojämnställdhet bara är till männens fördel.


Utrikes - Mellanöstern
Tel Aviv – vegan capital of the world
Tel Aviv – vegan capital of the world
Med 400 veganska och vegetariska restauranger gör Tel Aviv namn för sig som “vegan capital of the world”.

Analys - Ekonomi - Per Bylund
Kinas ekonomiska mirakel är en bluff
Kinas ekonomiska mirakel är en bluff
Per Bylund analyserar påståendet om Kinas fantastiska tillväxt.


Åsikt -Insändare
Statstelevisionen ska även fomellt bli statstelevision
Statstelevisionen ska även fomellt bli statstelevision
Inte en enda kommentar har lagts ut på någon av de 31 inläggen av Josef Svenberg (mp) på Ekot, men ändå lämnade jag en kommentar. Märk väl en rumsren fast kritisk kommentar.

Utrikes
Ett etappsteg på det kinesiska Sidenvägsprojektet spikat
Ett etappsteg på det kinesiska Sidenvägsprojektet spikat
Azerbajdzjan, Georgien och Turkiet lägger en 826 km lång järnvägsförbindelse på sina territorier. Frågan är hur kineserna ska lösa frågan med hur de ska komma över eller under den 300 km långa sträckningen över Kaspiska havet.


Ryska revolutionen 100 år
7 november 1917 inträffade ryska revolutionen, en händelse som mer än någon annan fullföljde konsekvenserna av människans förkastande av Gud, då den i stället överlämnade makten till egenmäktiga människor. Vi ser dess mönster och inflytande tydligt hos oss än idag.

Reformationen och musiken - inte bara församlingen
Idag är det 500 år sedan Martin Luther spikade upp sina 95 teser, vilket inledde reformationen. Ofta har församlingens nyvunna roll tolkats som något av ett lekmannaideal eller ett slags likställande av roller. Luther vill dock samtidigt behålla expertis på olika områden; ett av dem var musikens.


Intervju: Peter Ahlman från The Last Reformation Sweden
I Kristna kretsar så är de både älskade och hatade. Vissa kristna anser att de är den rörelse som är mest bibeltrogna, medans andra anser att de håller på med villolärar. Vi har intervjuat personen bakom The Last Reformation Sweden.

Krönika - Lars Bern
Trumps våta dröm – vänsterns och medias moraliska skeppsbrott
Trumps våta dröm – vänsterns och medias moraliska skeppsbrott
Lars Bern kommenterar de senaste skandalerna inom vänstern och media.


Nyheter - Utrikes - Vetenskap
Unik hjärtoperation utförd på Hadassah Medical Center
Unik hjärtoperation utförd på Hadassah Medical Center

Ekonomi
Efterfrågan skapar inte arbete
Efterfrågan skapar inte arbete
Det är nästan universellt accepterat idag att efterfrågan (läs: konsumtion) skapar arbetstillfällen. Den här övertygelsen stödjer den generella Keynesianska idén att regeringar bör ”stimulera” ekonomin, antingen genom finans- eller penningpolitik, när den genomgår en recession.


Nyheter - Israel
Israel dominerar cyber security-marknaden
Israel dominerar cyber security-marknaden

odtülüler dershanesi ankara kız yurdu yurt kızılay dershaneler