Home    

Ledare: Varför DÖ var fel från början

En majoritet av ombuden på KD:s riksting har röstat för att bryta Decemberöverenskommelsen (DÖ) vilket betyder att partistyrelsen blivit nedröstad. Nu har också Moderaterna meddelat att DÖ är upphävd. Men överenskommelsen borde aldrig ha kommit till stånd. DÖ pekar på ett parlamentariskt problem i själva kärnan av svensk författning.


Bakgrunden


Resultatet av riksdagsvalet i september 2014 ligger som grund för DÖ. Då var situation i riksdagen sådan att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet tillsammans blev större än de fyra borgerliga allianspartierna, men ändå var i minoritet.


Sverigedemokraterna gjorde sitt mest framgångsrika val någonsin och blev det tredje största partiet i riksdagen, vilket innebar att partiet förstärkte sin vågmästarroll. Samtliga övriga partier gjorde uttalanden om att inte på några villkor samarbeta med Sverigedemokraterna.


Stefan Löfven bildade efter valet en minoritetsregering bestående av enbart Socialdemokraterna och Miljöpartiet.


Inför sin första budgetproposition, efter att Centern och Folkpartiet tackat nej till att samarbeta, gjorde denna regering en uppgörelse med Vänsterpartiet. Alliansen och Sverigedemokraterna lade fram sina respektive motförslag.


Det rådde osäkerhet om hur Sverigedemokraterna skulle rösta i en slutomröstning mellan huvudalternativen, och inför omröstningen hade statsminister Stefan Löfven meddelat, att han enbart tänkte regera utifrån regeringens budgetförslag.


Samtidigt hade SD meddelat den 2 december 2014 att de skulle "försöka fälla varje regering och budgetproposition som ger stöd för ökad invandring och som ger Miljöpartiet ett avgörande inflytande över migrationspolitiken", och att de avsåg att stödja Alliansens budgetförslag vid en trolig slutomröstning med regeringens förslag mot allianspartiernas.


Därmed uppstod en regeringskris. På en presskonferens kort efter omröstningen aviserade statsminister Stefan Löfven att han avsåg att utlysa extra val. Enda alternativet till att utlysa extra val var att avgå men då riskerade han att talmannen skulle be moderaternas partiledare att bilda regering.


På en presskonferens den 27 december 2014 meddelade ledarna för både regeringspartierna och oppositionspartierna i Alliansen att en överenskommelse hade gjorts, som partierna kallade decemberöverenskommelsen.


Syftet med överenskommelsen var att möjliggöra för minoritetsregeringar att styra landet enligt sitt eget budgetförslag, men att de fortfarande måste göra uppgörelser med andra partier om andra frågor. På grund av denna överenskommelse avskrevs planerna på att utlysa extra val och regeringskrisen var därmed över.


Det demokratiska problemet


Det demokratiska problemet med pakter som DÖ är att partikonstellationer i minoritet med en sådan överenskommelse i ryggen ändå kan få igenom riksdagsbeslut. Förfarandet är helt analogt med en kartellbildning.


En kartell är en formell överenskommelse mellan företag i syfte att sätta den marknadsmässiga konkurrensen ur spel. Kartellbildning i näringslivet är förbjudet enligt flera konkurrenslagar och det bör a fortiori vara olagligt att sätta demokratins principer – som är ännu viktigare – ur spel med denna typ av överenskommelser.


Det spelar ingen roll om vissa företagare anser att ett annat företag bör missgynnas, det är konsumenterna i enlighet med marknadsprinciperna som ska bestämma vilket företag de köper varor från. På samma sätt ska folkets röster avgöra vilken politik som ska bedrivas, något annat vore inte demokrati. Detta är tillräckligt för att förkasta DÖ och alla liknande överenskommelser.


Men det finns också en viktig lärdom i detta, eftersom hela spektaklet avslöjar ett parlamentariskt problem i Sverige. Precis som vi skulle säga att det saknas något i en lagstiftning som tillåter karteller i näringslivet, så måste vi säga att det saknas någonting i en författning om vi tillåter kartellverksamhet i ett lands lagstiftande organ.


Till yttermera visso skulle vi anse att en lagstiftning som förbjuder karteller vore meningslös utan en domstol. På samma sätt behöver vi en konstitutionsdomstol som dömer huruvida något strider mot författningen.


Det finns flera problem med DÖ, bl.a. att det avslöjar ett djupt väljarförakt hos politikerna, men ur parlamentarisk synvinkel är kanske det viktigaste det beskrivna demokratiska problemet.


Det är bland annat därför Kristna Värdepartiet idéer om en författning och en författningsdomstol är så viktiga. Med en författning och författningsdomstol hade DÖ aldrig kunnat genomföras.


 


André Juthe




Comments