Home    

Vetenskap: Tio i topp – jättar som upptäckts i nordamerika

Iroquoiserna, osagerna, tuscaroraserna, huronerna, omahaserna och många andra nordamerikanska indianstammar berättar alla om jättelika män som levt och vandrat omkring i deras förfäders territorier. Utöver hela nuvarande USA finns traditioner om dessa forntida jättar.


Under de senaste två hundra åren har enligt rapporter över 1000 skelett på sju fot och längre grävts ut från forngravar i Nordamerika. Berättelser i tidningar, historier från när och fjärran, brev, vetenskapliga rapporter, dagböcker, foton och Smithsonska etiologiska rapporter har noggrant dokumenterat dessa fynd. Rapporter från praktiskt taget alla stater, från kust till kust, har inkommit om märkliga anatomiska avvikelser på dessa skelett, exempelvis med dubbla tandrader, käkben så stora som ansiktsbredden på upptäckaren, och förlängda skallar.


 


 Figur 1: Karta över rapporter om jättar i nordamerika. Skapad av Cee Hall


 Smithsonska vetenskapsmän har i sin årsrapport 1873 dokumenterat åtminstone 17 skelett på över sju fot varav ett på 8 fot och en skalle med en omkrets på 36 tum, från Anna, Illinois. (En mänsklig skalle mäter normalt i omkrets cirka 20 tum).


Smithsonska Institutet nämns ytterligare dussintals gånger som mottagare av enorma skelett från hela USA. De nämnda skeletten verkar inte finnas kvar längre trots deras storlek, och de kvarvarande som varit utställda, har tagits bort och tagits till hemorten av NAGPRA Native American Graves Protection and Repatriation Act. (Fri översättning: Amerikanska urinnevånares lag för gravskydd och hemförande).


Trots att lagstiftarna var överens om lagen, skapar den en moraliskt och etiskt kvistig fråga vid försök att bevisa det alla vill se – fysiska bevis för jättar.


 


 Figur 2: Ett urval av i boken avbildade nyheter


 I denna unika samling av Tio i topp ser vi några exempel på jätteskelett som rapporterats från forntida Nordamerika (med ett förbehåll att nummer ett är så stort att vi erkänner att det kanske inte är autentiskt).  Vår nedräkning börjar vid en av de mest betydelsefulla fyndplatserna i Amerika, och möjligtvis i hela världen.


 


Figur 3: Fynd av skallar i olika storlek från Potomac Creek, Stafford County, Virginia 1937.


 10. Tio i topp-jättar, Serpent Mound, Ohio, 1890-talet – 7 fot långa skelett



Figur 4: Serpent Mound, översikt av Squire och Davis.


Great Serpent Mound är en 1,37 fot lång förhistorisk gravhög belägen nära Peebles som har utforskats grundligt av Ross Hamilton. Denne har skrivit utförligt om dess hemligheter och om de jättar som upptäckts i området. Nyligen utförda analyser med kol 10 daterar dessa till runt år 321 f. Kr. Detta placerar in dem i Adena-civilisationen som bebodde detta område vid den tiden.


Skelett vid Mound Builder, längd 7 fot, Serpent Mound. Peebles, Ohio


På 1890-talet grävde professor Frederic Ward ut några av högarna närmast Serpent Mound och fann endast skelett på 6 fot, men ett vykort som visade ett på 7 fot återupptäcktes nyligen av forskaren Jeffrey Wilson. Det kan ha varit ett av de som tidigare grävts ut av Putnam, eftersom han var den ende som grävde på den platsen. Ross publicerade detta i sin bok ”Tradition of Giants,” och där fastslås att motivet på vykortet var från Serpent Mound. Men det finns fortfarande olika meningar om var skelettet på 7 fot egentligen togs. Lägg märke till att benen är avhuggna vid knäna, så är 7 fot det som vi faktiskt ser, eller är det en uppskattning av längden, med ben och fötter inräknade? Kan det snarare ha mätt 8 fot om underbenen och fötterna varit intakta?


  


Figur 5: Skelett på 7 fot från Serpent Mound, avhugget vid knäna. Enligt Jeffrey Wilson.


9. Det gjordes 1959 en omfattande utgrävning av Cresap Mound i nordvästra Virginia, varvid Dr. Donald Dragon, intendent för Sektionen för Människan i Carnegie-Museet, grävde fram ett skelett på 7 fot 2 tum.


 ”Denna individ hade enorma proportioner. När den mättes i graven var längden cirka 7,04 fot. Alla de långa benen var tunga.”


 


 Figur 6: Skelett på 7 fot, med övre delen bränt.  


Figur 7: Markplan av Cresap Mound som visar lergolv på markplan och nivån under. Jätteskelettet ses i mitten till höger.


 Dragoo publicerade ett foto av skelettet i sin bok, så det är utan tvivel autentiskt. Dragoo är en av många universitetsutbildade antropologer och arkeologer som i gravhögarna har upptäckt skelett på mer än 7 fot, ofta med anatomiska avvikelser.


Fortsättning följer .  .


 HUGH NEWMAN


 Ancient Origins  


Översättning: Gullan Malmquist


 




Comments