Home    

Historia: Var Buddha en babylonisk prins?

Bild: Buddha ger frukt till djävulen" från 14-talet persisk handskrift The Jāmi' al-tawārīkh ('Krönikors kompendium'). (Bildkälla )


Forntida persiska inskriptioner antyder kopplingar mellan en babylonisk kung till Siddharta Gautama känd som mannen som blev Buddha. Dramatiska bevis har framkommit om Sidhartha Gautama, så långt västerut som i Persien.[1]


Det handlar om familjesigill och uppteckningar i Persepolis, den forntida huvudstaden i den fjärde persiske kejsaren Darius den Stores rike. Dessa fynd har identifierats och satts i samband med Siddhartha Gautama och hans fader Suddhodana Gautama. Sigillen i Persepolis har identifierat kungliga och andra framstående personligheter inom det persiska riket.


När viktiga sigill i den persiske kejsaren Darius I:s huvudstad Persepolis analyserats, visade det sig att sigillen PFS 79, PFS 796 och PF 250 tillhörde familjen Guatama. Denna tolkning har gjorts av dr. Ranejit Pal i följande publikationer: The Dawn of Religions in Afghanistan-Seistan-Ghandara and the Personal Seals of Guatama/Buddha and Zoroaster, publicerade i Mithras Reader: An Academic and Religious Journal of Greek, Roman and Persian studies.(Volym III, London 2010, sid. 62.)


Familjens vapensköld visar en etsning med en kung med krona på huvudet, flankerad av två totem, vardera med ett stående fågelhövdat bevingat lejon. Seddas sigill avbildar en Sramana (Persepolis sigill PFS 79), en lejon-sol-shaman.


Enligt uppgifter samlade från ett antal andra sigill, åsyftar namnet Sedda Arta (Siddhartha), Siddha (-befriare av) och Arta (-universell sanning).


 


Bild: Persepolis sigill PFS 79 och skiss av Sedda, stående härskare flankerad av fågelhövdade Arya-Sremanas präster i Indus-Veda-traditionen Sakastammen (skyter) den kungliga familjen, kung Suddhodana Guatama och hans prinsson Siddhartha. - Sigillkonst, Oriental Institute. Chicago.


Tvillingväktarna hade båda lejonkropp och den mytiska solfågelns huvud och vingar, (det vill säga egyptisk solbärande falk). Lejonet och falk/grip-motivet föreställer ett par sramanska shamaner. Därför föreställde familjesigillet med Gautama en kunglig person av Arye-Veda-traditionen.


En liknande bild med buddhistisk ikonografi visar en Buddha sittande på en lejontron under ett träd smyckat med juveler och med kosmiska hjälpare vid sin sida. Det buddhistiska motivet förklarar hans upplysning under det kosmiska heliga upplysningsträdet.


 


 Bild: Möjligen en modifikation av hans familjesigill, med syfte att återspegla hans nya undervisning. Sedan Siddhartha Gautama en gång har uppnått upplysning har detta emblem kommit att föreställa honom, sittande på lejontronen under det heliga kosmiska trädet, flankerad av två himmelska bodhisattva.


Vad hade Gautamas familjevapensköld att göra i Persien? Hade Siddhartha samband med det persiska imperiet? Darius den Stores inskriptioner (Per. Darayavaush), persisk kejsare under trettiofem år, skryter över att den zoroastriske guden Assura Mazda (Per. Ahura Mazda) valde honom till att överta tronen (522 f.Kr.) från en inkräktare vid namn Gaumata.


Darius undanröjer sin företrädares kortlivade regering i en maktkamp med svek, sammansvärjningar och mord, för att kunna ta över den persiska tronen. Han beskriver Gaumata som en opportunist som illegalt bemäktigade sig tronen i Babylon, medan den sittande kejsaren Kambujiya befanns sig borta i Egypten.


 


 Bild: Darius den Store – Rekief, träsnideri (Iranska handelskammaren)


Med kilskrift på tavlor i Mount Bisutun (aka Behistun) på tre språk: gammal persiska, elamitiska och babyloniska (en typ av akkadiska) har nämner inskriptionerna i Bisutun namnet Siddhartha Gautama, mannen som blev Buddha, mindre känd som kung av Babylon.


Inskriptionerna nämner en religiös figur vid namn ”Gaumata,” mannen som blev Buddha, från vilken Achaemenid, den persiske kejsaren Darius den Store ryckte Babylons tron. Darius utmålande av ”Gaumata” som en bedragare verkar inte stämma in på den högt bildade och omtyckte ledaren. Darius kallade honom ”stjärnskådare”.


Om namnet Gaumata är samma som Siddhartha Gautama, skulle det kunna betyda att han hade en ledande position i magernas order. Dessutom, eftersom magernas huvudkvarter var i Esagilas tempelområde tillhörande ziggurattornet, utnämnd till ”det uppresta huvudets hus,” tyder beteckningen ”stjärnskådare” på att Gautama var involverad i Babylons stjärnobservatorium.


Är det möjligt att Siddhartha Gautama var den mytiske kungen Gaumata? Under Buddhas livstid (563-483 f.Kr.) när perserimperiet sträckte sig från Egypten till Indus, kom Darius till makten genom att besegra stjärnskådaren-magern ”Gautama” i Babylon som hans Bisutunska inskriptioner fastslår: ”Han erörade riket (1 juli 522 f. Kr). Sedan bad jag till Ahuramazda och besegrade honom.”


 


Bild: Darius när han återtar makten över Persien och trampar på upprorsmakarna, med inskriften nedan.


Namnet ”Gaumata” visar sig vara en variant av namnet Gautama, Buddhas familjenamn. I det forntida mångspråkiga landet Babylonien var det vanligt med varierande stavning av namn på en och samma person.


Finns det bevis för att den babyloniska ordern av mager förekommer i buddhistisk litteratur? Kan vi finna hänvisningar till Mesopotamien i buddhistiska skrifter? 


De tidigaste matematiska systemen, astronomiska mätmetoder och mytologisklitteratur infördes i ziggurattornstemplen i den bördiga halvmånen, av det sumer-,akkadisk- och amoritiska Babylon. Både magiska och vediska siare förde vidarekunskap om en kosmisk infrastruktur, väl känd på Buddhas tid, från Tigris till Ganges,


Om förbindelsen med de buddhistiska sutra skulle upptäckas, skulle det utmana den vedertagna synen att buddhismen föddes och utvecklades isolerat från omvärlden och exklusivt i Indien. Fastän sutras muntliga tradition samlades och återgavs senare i Indien, skulle babyloniska fynd kunna ha betydelse för att upptäcka Buddhas ursprung, inflytande och avsikter.


 


Bild: Bysantinsk avbildning av de tre magerna, mosaik från 600-talet i Basilica of SantÁpollinare Nuevo. (Wikipedia commons)


Beskriven som en hängiven filosof-kosmolog utfärdade ”Gaumata” frihet för slavar, sänkte förtryckande skatter och inspirerade grannar att respektera varandra, i en stad känd för många etniska grupper och språk. Hans stöd för frihet,mänskliga rättigheter och generositet stärker tesen att Gaumata och Gautama var samma person.



Bild: Prins Soddhartha Gautama rakar av håret på sitt huvud som tecken på sin ställning som ksatriya (krigarklass) och blir en asketisk eremit. Hans tjänare håller hans svärd, krona och prinsjuveler, medan hästen Kanthaka står till höger. - Basrelief i Borobudur, Java, Indonesien (Wikipedia commons)


Darius, en mäktig militär och medlem av familjen Achaemenid, förberedde en kupp genom en propagandakampanj, avsedd att försvara hans seger över Gaumata. I hans offentliga inskription hänvisar han till sina trupper som vittnen till dödandet av inkräktaren.


Medan hans berättelse uppvisar listigt bedrägeri, har verkligheten bakom kulisserna förblivit fördold. Säkert hade Darius sina skäl att skriva historia enligt eget intresse. Vad som hände har varit gömt i tusentals år, därför vet historiker litet eller inget om ”Gaumata.”


Naturligtvis, om ”Gaumata” verkligen var Siddhartha Gautama, måste mordet vara en lögn, eftersom han fortsatte leva för att bli Buddha. Antingen var det någon annan som blev mördad, vid namn Gaumata, eller så gick Darius ut med en desinformationskampanj för att dölja vad som verkligen hände.


Med bedragarens död ville den nye kejsaren sända ett budskap till Gaumatas supportrar att han inte skulle tolerera uppror och nedslog hoppet hos dem om att få sin populäre ledare tillbaka. Det skulle ta Darius mer än ett år att med brutala militära insatser utöver imperiet krossa de frihetssinnade samhällena som inspirerats av Gaumata.


Harvey Kraft


Ovanstående artikel är ett utdrag ur boken The Buddha from Babylon: The Lost History and Cosmic Vision of Siddhartha Gautama, av Harvey Kraft, publicerat med tillstånd.


Översättning: Gullan Malmquist


Publicerad med rättigheter från Ancient Origins.


 


Fotnot


1. Det är emellertid oklart hur starka "bevis" dessa indicier egentligen är. Enligt religionshistoriker som Morgonbladet varit i kontakt med så har indicierna trots allt svagt bevisvärde.  Med tanke på den enorma mängden av ord, namn och motiv som faktiskt finns i arkeologiskt material så måste det allt till betydligt mer konkreta, specifika och detaljerade belägg för att sådana här slutsatser ska ha något vetenskapligt värde. Å andra sidan är det överhuvudtaget ganska svårt att dra vetenskapligt säkra slutsatser om sådant som berör tidig historia. Läsare uppmanas att läsa boken för att själv bilda sig en uppfattning. 


 


 


 


 




Comments