Home    

Debatt: Hyra livmödrar – fel mot människor, inte en mänsklig rättighet

Europarådet har sagt nej till en rapport med förslag om legalisering av livmödraskap. Detta beslut är en seger för mänskliga rättigheter. Trots argumentet att legalisering av surrogatmödraskap skulle vara ”medkännande” har dess historia bevisat att det varit fel mot människor.


Det har medfört kniviga rättstvister och kränkningar av mänskliga rättigheter.  Torsdagen den 15 mars fattades ett beslut i Paris som bara kan beskrivas som en seger för mänskliga rättigheter.


Europaparlamentets kommitté för sociala frågor, hälsa och hållbar utveckling, PACE, avslog en rapport med förslag om att surrogatmödraskap skulle bli lagligt i alla de fyrtio medlemsstaterna.


 Medan surrogatmödraskap kan ordas på olika sätt – befruktning in-vitrio används, kan ”födelsemamman” och den ”genetiska mamman” vara olika personer, och det är även möjligt för de båda biologiska föräldrarna att vara anonyma givare av sperma och ägg - i själva verket är surrogatmödraskap en överenskommelse genom vilken födelsemamman går med på att bära ett barn för ett par som inte kan få egna barn.


Så varför beskriva kommitténs beslut som en seger för mänskliga rättigheter? Borde inte de som inte kan få barn på naturlig väg få en möjlighet att använda en surrogatmoder?


 Surrogatmödraskap beskrivs ibland som en ”medkännande” möjlighet för par som inte kan bli gravida och få barn på naturlig väg. Om kvinnan som bär barnet godkänner och förstår att hon måste lämna över barnet till de blivande föräldrarna när det fötts, vad är då problemet? Så tänker man.


Men den inställningen bortförklarar några välgrundade komplikationer som inte bara utmanar lagen och lagstiftarna, utan också är förödande för de berörda parterna.


 En historia av problematiska rättstvister


 Surrogatmödraskap har redan förorsakat en hel del huvudbry för rättsinstanser utöver Europa. När en kvinna går med på att bära ett barn för ett par, är frågorna om föräldraskap, vårdnad och umgängesrätt inte så lätta att besvara, särskilt när överenskommelsen bryts. Sådana rättsfall har föredragits både i nationella domstolar och i Europadomstolen för mänskliga rättigheter, (ECHR).


 Under de senaste åren har ECHR fattat några viktiga och bekymmersamma beslut i fall med surrogatmödraskap. I fallet Labassée mot Frankrike och Menesson mot Frankrike dömde rätten Frankrike till att åsidosätta sitt eget ordre public-förbehåll, som definierar barnets moder som den som fött barnet.


I fallet Paradiso och Campanelli mot Italien dömde rätten Italien för att ha tagit från ett infertilt par vårdnaden av ett barn som de hade betalt en rysk fertilitetsklinik för, 45 000 USA-dollar.


Och i fallet Laborie och andra, mot Frankrike, dömde Europadomstolen ett samkönat par rätt att använda surrogatmödrar för att utforma sin egen form av familj.


Europadomstolens beslut i dessa fall ignorerade barns rättigheter, så som de formuleras i FN:s Konvention om barns rättigheter att känna till och växa upp med sina biologiska föräldrar.


Det kan finnas upp till sex personer som skulle kunna göra anspråk som föräldrar till ett barn som fötts enligt överenskommelse med en surrogatmamma: surrogatmodern, den genetiska modern (äggdonatorn), den uppdragsgivande modern, maken till surrogatmodern, (faderskapskrav), den genetiske fadern (spermadonatorn) och den uppdragsgivande fadern.


Dessa problematiska situationer är bara ett urval surrogatfall i Europa; flera är på väg. Det är högst sannolikt att i takt med att surrogatmödraskap ökar kommer också rättstvisterna att öka.


 Spridningen av fall utöver Europa visar att när det handlar om surrogatmödraskap visar råder förvirring. Både i EU och i hela Europarådet finns det föga klarhet i många länder om surrogatmödraskap är lagligt eller olagligt. Den rättsliga osäkerheten betyder att domstolarna ofta konfronteras med besvärliga situationer när surrogatöverenskommelser har brutits.


Men mitt ibland osäkerheten är en sak klar: Surrogatmödraskap motsäger europeisk och internationell lag. Själva antalet lagar det går emot är slående: Europeiska Unionens Förklaring om de mänskliga rättigheterna (2000), Barnkonventionen (1989) och dess bestämmelser om barnhandel (2000), Konventionen mot all form av diskriminering av kvinnor, (1979), om Adoption av barn, (1967 och 1983), om Människohandel, (2005), om Mänskliga rättigheter och biomedicin, (1997).


I alla dessa dokument är själva hjärtat mänsklig värdighet (i motsats till utnyttjande av människans kropp som objekt). Dessa dokument drar upp riktlinjer för barnets intresse av att känna till sitt ursprung och sin identitet. Och inte minst går surrogatmödraskap emot lagen då det utgör enmodern form av trafficking.


Detta utsägs klart i Europaparlamentets resolution om prioriteringar och utkast över EU:s Ny policy att motarbeta våld mot kvinnor (2011), som fördömer ”det allvarliga problemet med surrogatmödraskap som utgör en exploatering av kvinnans kropp och hennes reproduktiva organ. Det betonar dessa nya reproduktiva anordningar, såsom surrogatmödraskap, ökar handel med kvinnor och barn och illegala adoptioner över nationsgränser.”


 Men de snåriga lag- och policyfrågorna omkring surrogatmödraskap är bara toppen av ett isberg. Det inkräktar också på familjers rättigheter och privatliv – som formulerat i artikel 8 i Konventionen om Mänskliga Rättigheter. - både barnets och surrogatmoderns.


Det utnyttjar kvinnokroppen och gör barn till handelsvara. Europadomstolen för Mänskliga Rättigheter har fastslagit att ”respekt för privatlivet kräver att var och en ska kunna fastställa detaljer om sin identitet som mänskliga individer” och understryker att ”en väsentlig aspekt av individers identitet är för handen när det gäller relationen föräldrar-barn” (Mennesson mot Frankrike).


 Utnyttjande och missbruk


 Europaparlamentet har erkänt dessa problem och har redan tagit kraftig ställning mot surrogatmödraskap genom att anta den årliga rapporten om Mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2914.


Denna rapport framlagd av den rumänske MEP Christian Dan Preda, fördömde ”praktiserande av surrogatmödraskap, vilket undergräver kvinnans mänskliga värdighet, eftersom hennes kropp och dess reproduktiva funktioner används som en handelsvara.”


Denna hållning bekräftade Europaparlamentets tidigare motstånd mot surrogatmödraskap, som det formulerades 2011 i resolutionen om Prioriteringar och översikt över en ny policy som ram för att bekämpa våld mot kvinnor.


Denna resolution erkände ”det allvarliga problemet med surrogatmödraskap som utgör ett utnyttjande av kvinnans kropp och hennes reproduktiva organ,” Europaparlamentet är tydlig i sin syn på att surrogatmödraskap borde förbjudas och behandlas som en akut angelägenhet för att främja mänskliga rättigheter. PACE skulle handla rätt genom att gå i samma riktning.


Kränkning av mänskliga rättigheter sker då surrogatmödrar köps, särskilt i ”surrogatfarmer” i Indien, där fattiga kvinnor föder barn åt rika par i väst.


Där och i andra utvecklingsländer är surrogatindustrin till stora delar oreglerad. Europaparlamentet har insett farorna och ”inser att praktiken att använda surrogatgraviditet, vilket innebär reproduktivt utnyttjande och användande av människans kropp i affärs- eller andra intressen, särskilt i de fall då sårbara kvinnor i utvecklingsländer, ska förbjudas och behandlas som ett akut ärende för mänskliga rättigheter.”


Det ökande antalet rapporter om kränkning av mänskliga rättigheter, som att kvinnor hålls mot sin vilja under graviditeten, är sorgligt nog inte förvånande. Det är lätt att se detta som ett modernt slaveri och trafficing med barm.


 Beslutet att utse De Sutter att leda en undersökning i det känsliga ämne som surrogatmödraskap utgör, fick inte så få att rynka ögonbrynen. De Sutters område är ett av fyra institutioner i Belgien som erbjuder surrogattjänster, trots att lagstiftning saknas i landet.


De Sutter har också skrivit ett antal akademiska artiklar till försvar för surrogatmödraskap och har sagt att detta är en av hennes prioriteter i politiken, som en transgenderperson.


Uppförandekoden för medlemmar i PACE är samstämmig: ”Medlemmar skall undvika konflikter mellan å ena sidan aktuella och potentiella ekonomiska, kommersiella eller andra intressen på professionell, personlig eller familjenivå, och å andra sidan det allmänna intresset i Parlamentets arbete.” ( Uppförandekod för medlemmar i PACE, Regler för uppförande, §8).


 Enligt dessa anvisningar borde De Sutters förslag aldrig ha blivit behandlat. Trots den tydliga intressekonflikten som De Sutters ställning innebär, röstade kommittén förvånansvärt nog ja till att inte se en konflikt mellan potentiella konflikter och intressen, när de nu hade en chans.


Frånsett De Sutters tydliga ekonomiska intressen, skulle rapportens förslag att legalisera surrogatmödraskap skulle ett godkännande ha inneburit förrådande av kvinnor och barn utöver Europa.


Den moldaviske parlamentsmedlemmen summerade med dessa ord: ”Denna rapport ignorerade det faktum att surrogatmödraskap är en form av exploatering av kvinnor och barn och att det reducerar kvinnan till en reproduktiv maskin och barnet till ett föremål i en affärstransaktion.”


 Vid den aktuella röstningen om De Sutters rapport fanns det en verklig fara för att PACE skulle välja att ta ställning mot Europaparlamentet, som inte vacklar, utan är klart emot att göra surrogatmödraskap lagligt.


PACE har ett betydligt inflytande på ESHR, så det hade varit ödesdigert för Europarådets 47 medlemsstater om De Sutters begäran hade antagits. Denna farhåga besannades inte, tacksamt nog.


Ett positivt steg mot att beskydda kvinnor och barn


 Genom att avslå De Sutters begäran har kommittén tagit ett steg i rätt riktning. Men om kvinnors och baarns grundläggande rättigheter ska skyddas behöver kommittén förena sig med Europaparlamentet med att fördöma alla former av surrogatmödraskap.


Ett tydligt fördömande är enda vägen att skydda kvinnor och barn. Att tillåta altruistiskt surrogatmödraskap öppnar upp vägen till varje form av detta. Allt efter som surrogatuppgörelser breder ut sig blir en sak klar: Det är inte en lösning på problemet med barnlöshet.


Tvärtom kan det på lång sikt bara öka krossade hjärtan för alla inblandade parter. Som rättstvister och kränkning av mänskliga rättigheter omkring dessa frågor klart visar, är surrogatmödraskap fel mot människor, inte en mänsklig rättighet.


Adina Portaru


 Adina Portaru är juridisk rådgivare vid ADF International, en laglig organisation som försvarar människors rätt till att fritt leva ut sin tro.


Publicerat med rättigheter från  The Witherspoon Institute – Public Discourse


Översättning av Gullan Malmquist




Comments