Home    

Insändare: Kyrkans förflackning

Nu förstår undertecknad att den svenska kyrkan kommer att rämna som förlåten i templet, när jag läser på kommunikationschef Gunnar Sjöbergs facebooksida att det kan vara ”Uppviglande att bära kors som kristen.”  För att det kan upplevas stötande för muslimska invandrare.

Vart är kyrkan på väg undrar chefsredaktör Bitte Assarmo i ”Katolsk Magasin” där hon skriver ”Det är både osmakligt och upprörande att representanter för landets största samfund ser korset som en provokation.”

Jag håller med till fullo.

Min tro har inte förändrats men jag såg inte längre någon mening i att vara medlem i en kyrka vars utveckling leder till förtunning och förflackning.

Jag lämnade kyrkan redan under 2004 efter kyrkokansliets uttalande om trosbekännelsen, att den inte längre behövde tas bokstavligt utan mer kunde betraktas som poesi.

När kyrkan inte längre tar allvarligt på det allvarliga med dopet, församlingen och den uppståndne Kristus, fanns det ingen mening att vara med i en kyrka vars tro saknar sanningsanspråk.
Då kan jag lika gärna vara med i någon förening eller i en poesiklubb.

Mantrat inom kyrkan liksom i det politiska livet lyder tolerans och mångfald.
I dag verkar det som om all tolerans förbrukats inför främmande religioner, för i vår egen svartlistas de som lämnar den politiskt korrekta åsiktskorridoren.

Kvinnoprästmotståndare brännmärks, för är man politiskt utnämnd till sitt ämbete så handlar frågan enbart om jämställdhet och laga ordning för vår feministiska regering, inte om skilda tolkningar av den heliga skrift.

Ärkebiskop Antje Jacklén valde ”Allahu Akbar”  (Gud är större) till sitt valspråk när hon valdes till ärkebiskop under 2013.
Samma ord vrålar IS krigarna innan de torterar och skär halsen av kristna och oliktänkande.  
Om hon bara var aningslös eller om hon bara ville ställa in sig hos den rödgröna politiska eliten, som ett tack för utnämningen, det vet jag inte, men min misstanke är stor.
Att hon hade rätt kön var förmodligen också en bonus för en regering med feministisk politik.

Tidigare ärkebiskop K-G Hammar tycker att vi ska bemöta dessa Allahs krigare med fredliga medel. Jag undrar om prästen i kyrkan i Normandie tyckte detsamma när han fick halsen avskuren för en tid sedan?

Biskop Eva Brunne tyckte för något år sedan att man skulle rensa bort alla kristna symboler i svenska sjömanskyrkan för att de inte skulle såra besökare med annan tro.

I Sverige byggs moskéer på löpande band, medan kristna kyrkor bränns ner och kristna förföljs, torteras och mördas i muslimernas hemländer, men kyrkan är mycket motvillig till att benämna detta som folkmord.

Med en traditionell syn på kyrkans lära gör man ingen karriär inom den svenska kyrkan.
Respekt och vördnad för tidigare generationer, som läst och sjungit de heliga orden har förtunnats, liksom känslan av trygghet och sammanhang.
Positivt är dock ett struligt förflutet och homosexuell läggning är heller inte fel, när urval till både attraktiva tjänster och belöningar sker. Kyrkans Tidning hyser stor beundran för Jonas Gardell och har utnämnt honom till en mycket viktig opinionsbildare.

Förmodligen kommer den politiskt korrekta kyrkan att tappa ännu fler medlemmar.
 De som inte är så tvärsäkra i svåra frågor med olika tolkningstraditioner eller som inte vill talas tillrätta, de får nog lämna den och sköta sin tro på egen hand eller bli medlem i andras samfund.

För en tid sedan lästa jag rubriken på ett debattinlägg som löd …” Förr lämnade medlemmar kyrkan för att de saknade tro, nu lämnar de kyrkan för att de har tro.”

Om inte ärkebiskopen och alla hennes vapendragare slutar att mässa om sin politiskt korrekta tro och börjar lyssna på oss tvivlare så kan jag bara utbrista ”Kyrie elesion – Herre förbarma Dig!”


Harriet Larsson. Pensionär efter ett långt yrkesliv som sjukgymnast.
Hon skriver regelbundet mycket kritiskt om olika samhällsfrågor och fenomen på sin blogg ”Utanför åsiktskorridoren”.




Comments