Home    

Politik: Havsrättskonventionen UNCLOS implikationer på Sverige

  “överenskommelser vid dispyter

Villkoren för överenskommelser (“settlement” i protokollet på engelska) vid dispyter sprungna från ett internationellt avtal tas ofta upp I ett separat optionellt protokoll. Avtalets parter kan välja att vara bundna av dessa villkor eller inte genom att acceptera eller inte acceptera protokollet. Konventionen om sjölagarna är unik i det att mekanismen för överenskommelser är inkorporerad i dokumentet, vilket gör det obligatoriskt för parterna i konventionen att gå igenom överenskommelseproceduren i den händelse en dispyt skulle uppstå med en annan part.”


Ovanstående som är hämtat från UNCLOS betyder att vi kan tvinga Ryssland att komma till förhandlingsbordet om den militära bevakningen av gasledningen på svensk ekonomisk zon i Östersjön. Jag har studerat de första 131 sidorna av havsrättskonventionen UNCLOS och kommit fram till att den illusoriskt är till för att skydda små stater mot övergrepp. 


Men i själva verket så skyddar den dem stora staternas ”rätt” att ta sig friheter, och som bevis för detta kan man bara peka på det att Ryssland har tagit sig rätten, i enlighet med havsrättskonventionen som de ser det, att bevaka den geopolitiska storstrategiska gasledningen på svensk ekonomisk zon strax utanför Gotland i Östersjön med militära krigsfartyg.


Vissa möjligheter har vi dock att reglera Rysslands tillträde till svensk ekonomisk zon och förehavanden på denna, enligt havsrättskonventionen som ju Ryssland själva stöder sig mot för sina så kallade rättigheter.


Positiv lag = rätt till dagis, allemansrätten etc.
Negativ lag = förbudslag


Att ”bevaka gasledningen” på svensk ekonomisk zon med militära medel är en rätt som Ryssland har tagit sig friheten till. Det som är en Positiv lag för den ena, är en Negativ lag för den andra. Havsrättskonventionen säger ingenting om rätten till bevakning av infrastruktur med militära medel på andra länders ekonomiska zon, men så som man kan tolka den, vilket säkerligen inte är någon slump, så säger den heller ingenting emot att sådan marinmilitär bevakning får förekomma.


Hade havsrättskonventionen uttryckligen talat om rätten för omfattande marinmilitär bevakning av infrastruktur på andra länders ekonomiska zon, så hade Ryssland haft en rätt till det. Vilket torde vara den typ av lag som borde krävts. Ryssland har alltså inte någon rätt att bevaka gasledningen med militära medel på svensk ekonomisk zon som det är idag.


Havsrättskonventionen UNCLOS är inte en lag som talar om stora staters totala frihet på bekostnad av små stater i dessa sammanhang. UNCLOS är en Negativ lag som talar om skyldigheter att följa regelsystemet. Tyvärr reglerar den handlandet otillräckligt. Man kan säga att det finns ”kryphål i lagen” eller med andra ord; att det inte finns någonting i lagen som uttryckligen och specifikt säger emot ett visst underordnat handlande från en agent.


En för den mäktigare parten Positiv lapsus i en förbudslag kan vara gjord omedvetet tillåtande i och med det att människorna som stiftar lagarna har sina kognitiva och visionära begränsningar även de.


Alternativt så kan den vara gjord medvetet tillåtande. Som det är nu så är förmodligen lapsusen i denna förbudslag en medveten lapsus i havsrättskonventionen, antagligen för att det skulle vara möjligt att få flera av dem 5 permanenta medlemmarna (P5) med vetorätt i FN:s säkerhetsråd att överhuvudtaget skriva under på den.


Det som är vår skarpast formulerade rättighet i UNCLOS, artikel 111; ”Rätt till omedelbart förföljande” på våra vatten, är i själva verket en förbudsparagraf mot vårt eget försvar, eftersom vi inte på någon punkt ges rätt att öppna eld mot en inkräktare. Ordvalet är ju konsekvent ”utländska fartyg”, vilket implicerar att det inte kan finnas några inkräktare, eftersom ordet inkräktare inte nämns någonstans.


En stormakt har alltid råd att öppna eld mot oss med den starkes rätt och att efteråt tolka vår tolkning av konventionen godtyckligt, men vi små stater förväntas hålla inne med elden även när (om) vi kränks å det grövsta av en stormakt, kanske till och med finner oss vara i ett påtvingat assymetriskt förlopp i ett ännu inte förklarat krig.


Till och med i artikel 30, som behandlar främmande örlogsfartyg i territorialhav, kallas dessa för fartyg och inte för inkräktare. Vi ges i artikel 30 rätten att ”kräva” att örlogsfartyg, som underlåter sig att följa svenska lagar, lämnar svenska vatten. Det är all befogenhet vi ges.


Sverige hade liten möjlighet att påverka utformningen av havsrättskonventionen UNCLOS, och även liten möjlighet att inte skriva under på den som den utformades av de flesta av dem permanenta staterna i FN:s säkerhetsråd; USA Storbritannien, Frankrike, Ryssland och Kina.


“USA skrev under överenskommelsen 1994 och erkänner nu konventionen som generell internationell lag, men har inte ratificerat den vid denna tidpunkt. UNCLOS trädde i kraft i November 1994 med de begärda sextio ratificeringarna.” Engelska Wikipedia


Ett litet land är ibland beroende av att skriva på och följa internationella konventioner, som de inte är nöjda med utformningen på, av territoriella säkerhetsskäl. Det är alltid samma stormakter som dikterar villkoren medan småstaterna på sin höjd får vara med och utforma detaljerna som ju är villkorade. Små stater med aggressiva stora grannar kan inte välja att avstå från att skriva under FN-konventioner som havsrättskonventionen, då detta vore likvärdigt med att lossa händerna på en bakbunden våldsbrottsling.


Det betyder att småstaterna ständigt är på reträtten och tvingas att avstå sin tidigare rätt successivt istället för omedelbart, om de har en stor och aggressiv grannstat. Ett starkt försvar är därför den enda permanenta lösningen för en liten stat som Sverige. Det är en lösning mot omedelbart underordnande till en aggressiv stormakt, såväl som det är en lösning mot successivt underordnande till en aggressiv stormakt. Några garantier för vår suveränitet finns dock inte vare sig vi väljer eftergiftspolitik eller försvarspolitik.


Jag är medveten om att UNCLOS kan menas vara en Positiv internationell lag, alltså en konvention som talar om rättigheter, men enbart ifall konventionen är tänkt att ge stormakterna extra befogenheter och inte tänkt att ge dem små staterna skydd mot övergrepp. Vem av stormakterna vill ställa sig upp och säga det? Ingen! Bättre då med en tvetydig lag som kan tolkas fördelaktigt för den egna stormaktsstaten.


Artikel 300 och 301 i havsrättskonventionen från 1982


 Del XVI


Allmänna bestämmelser


Artikel 300


Gott uppsåt och missbruk av rättigheter


Konventionsstaterna skall med gott uppsåt fullgöra de skyldigheter som de åtagit sig enligt denna konvention, samt utöva de rättigheter, den jurisdiktion och de friheter som erkänts i konventionen på ett sätt som ej innebär missbruk av rättighet.


Artikel 301


Fredlig användning av haven


Konventionsstaterna skall vid utövandet av sina rättigheter och vid fullgörandet av sina förpliktelser enligt denna konvention avstå från att använda hot eller bruka våld mot en stats territoriella integritet eller politiska oberoende eller annan behandling som är oförenlig med de folkrättsliga principer som är nedlagda i Förenta Nationernas stadga.


Fetstil tillagd av mig.


 Roger M. Klang




Comments