Home    

Kvotering i praktiken? Uniarts tillsatte kvinnlig professor utan sakkunnigutl├ątanden

Tjänsten överklagades av en disputerad man, som påpekade att inga sakkunnigutlåtanden inhämtats. Två veckor efter undanröjandet kvarstod dock kvinnan som såväl professor som vicerektor på högskolans hemsida.


I ett aktuellt ärende har vi informerat om hur Stockholms universitet frångick de sakkunnigas bedömning i ett befordringsärende. Det handlar om tidigare Axess-redaktören Johan Lundberg, som ansökte om befordran till professor i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet.


Alternativet är att helt utelämna de sakkunniga. Denna metod praktiseras numera vid professorstillsättningar på Stockholms konstnärliga högskolan (Uniarts), där motivet i ett aktuellt fall synes vara att åstadkomma en internrekrytering av kvinnlig kandidat. Professuren har i utlysningen märkligt nog kombinerats med ett vicerektorsuppdrag. Utlysningen ägde rum i samband med sommarledigheten 2016 i uppenbart syfte att minimera antalet sökande.


Tjänsten söktes bl.a. av Cecilia Roos, som var tillförordnad på tjänsten, och Per Zetterfalk. Rektorn beslutade att tillsätta odisputerade Roos på professuren och vicerektorposten. Disputerade Zetterfalk överklagade dock rektors beslut till Överklagandenämnden för högskolan (ÖNH).


Zetterfalk påpekar i sitt överklagande att högskolan inte anlitat några sakkunniga. Istället utsåg ledningen själv en tätgrupp av sökande som alla bedömts som professorskompetenta i andra sammanhang. Dessa rangordnades sedan av samma ledningsgrupp. Förfarande är akademiskt högst tvivelaktigt och svårförenligt med högskoleförordningens 4 kap.:


6 § Vid anställning av en professor (inbegripet adjungerad professor) ska sakkunnigbedömning om de sökandes skicklighet hämtas in, om det inte är uppenbart obehövligt för prövningen av skickligheten.


Faktiskt är Uniarts egen anställningsordning ännu strängare på denna punkt (sid. 14):


Sakkunnigförfarande tillämpas vid anställning av professor, biträdande professor, lektor, adjunkt och postdoktor. … Sakkunniga ska ta fram en tätgrupp, om möjligt ange ordningen mellan dem och tydligt motivera sitt val. … Vid anställning av professor, biträdande professor och lektor ska yttranden inhämtas från minst två externa sakkunniga.


Inget av detta har man dock beaktat vid anställningen av Cecilia Roos, där inga sakkunniga anlitades för att ”ta fram en tätgrupp”.


ÖNH – en av våra mer tillförlitliga rättsinstanser – gick som väntat på Zetterfalks linje och undanröjde högskolans beslut att tillsätta Roos på tjänsten. Nämnden konstaterar att ”vad SKH anfört inte föranleder nämnden att finna att det varit uppenbarligt obehövligt att avstå från sakkunniggranskning i detta fall” (sid. 7).


ÖNH betonar i sitt beslut särskilt vikten av sakkunnigutlåtande (sid. 6):


Professor är den främsta läraranställningen. Regeringen har mot denna bakgrund uttalat att huvudregeln vid anställning av professor bör vara att ett sakkunnigutlåtande om de sökandes skicklighet hämtas in. Sakkunnigutlåtandet är enligt regeringens bedömning en garant för att den skickligaste anställs på den främsta lärarbefattningen och att kvalitetskraven på en professor tillgodoses. På så sätt skyddas befattningen i högskolelagen och högskoleförordningen. 


ÖNH:s beslut verkar emellertid inte haft förväntad effekt, dvs. att tillsättningen ska göras om. Beslutet är daterat 2017-04-21. Drygt två veckar senare (2017-05-09) kvarstod Cecilia Roos som såväl professor som vicerektor på högskolans hemsida.


Det är inte första gången en kvinna gynnas av en tvivelaktig tjänstetillsättning vid Uniarts. För något år sedan gick en professur till en, likaledes odisputerad, kvinnlig sökande som varit med om att utforma tjänstebeskrivningen, som hon sedan på ett slående sätt uppfyllde (se nedan).


Väsentligen hela ledningsgruppen består nu av kvinnor som inte disputerat. Det gäller rektor, högskoledirektör, vicerektor för forskning och de tre dekanerna. Samtliga fyra ”profilprofessurer” är i dagsläget också besatta med kvinnor utan doktorsexamen. Även om man bortser från Zetterfalk har det inte saknats manliga sökande, inklusive disputerade sådana.


Excellens har vid Uniarts uppnåtts om inte i den konstnärliga forskningen så åtminstone i vad som kan uppfattas som kvotering av kvinnliga ledningspersoner och professorer.


Publicerat med tillstånd av Academic Rights Watch


 




Comments