Home    

Ordkriget mellan Trump och Kim Jong-un

 Tvivel råder om robotarna har ett tillräckligt bra guidningssystem för att träffa några baser. Tvivlet kommer direkt från nordkoreanska officiella företrädare, som i sin senaste varning yttrade sig om att robotarna skulle slå ned i havet 30-40 km från Guam och inte träffa baserna.


Varför skulle de ha uttalat sig så om det inte vore för bristande prestanda på robotarnas guidningssystem? Här kan det vara på sin plats att nämna att amerikanska interkontinentala robotar har s.k. Stellar Navigation och tröghetsnavigering. Dvs. de navigerar efter stjärnorna och med hjälp av datorer, gyroskop och accelerometrar.


Varenda en av de 14 amerikanska SSBN Strategic Missile Submarines atomubåtar av Ohio-class, har 24 stycken SLBM Surface Launched Ballistic Missiles av typen Lockheed Trident II med en räckvidd på upp till 3 000 km.


Det finns även 4 st. SSGN Cruise Missile Submarine atomubåtar av Ohio-class, som kan medföra 154 Tomahawk Block III eller Block IV kryssningsrobotar.


Bägge dessa ubåtstyper utgör USA:s andraslagsförmåga.


Tomahawk Block IV missile är ett allväders surface- and submarine-launched precision strike stand-off weapon. Tomahawk är designad för långräckviddiga precisionsslag-uppdrag mot högvärdiga och tungt försvarade mål och har en max räckvidd på 1 000 miles, eller 1 609,34 km för att vara metriskt exakt. Den färdas i underljudsfart – 890 km/h.


Den amerikanska ytstridsflottan fasade ut TLAM-A, den kärnvapenbestyckade versionen av Tomahawk, för några år sedan. Med undantag för de strategiska robotubåtarna så är den amerikanska ytstridsflottan numera alltså utan kärnvapen. Idag har ytstridsflottans alla Tomahawk, konventionella verkansdelar antingen i form av en enkel stridsdel (TLAM-C, TLAM-E) eller med substridsdelar (TLAM-D).


”Det är bäst för Nord Korea att de inte kommer med fler hot mot USA. De kommer att mötas med eld och raseri på ett sätt som världen aldrig har skådat.” Donald Trump


Nordkoreas Kim Jong-un synar USA med svaga spelkort på hand och förlitar sig på att USA inte ska angripa landet med kärnvapen, då Sydkorea är vän med USA, och Syd och Nord väsentligen består av samma folk.


Redan president George W. Bush proklamerade USA:s rätt till pre-emptive (förebyggande) nuclear strikes, mot skurkstater som Iran och Nordkorea.


Den 26 juni 2013 kunde man läsa på LIGNET WORLDWIDE INTELLIGENCE + FORECASTING (LIGNET = Langley Intelligence Group Network = CIA) att Nordkorea troligtvis redan hade ett kärnvapen som var designad för att generera en elektromagnetisk puls, en s.k. EMP, som om den kan bäras med bärraketer tillräckligt högt upp i exoatmosfären över centrala Nordamerika, kan slå ut den mesta elektroniska utrustningen i USA. Frågan som ställdes i rubriken var:


”Borde USA slå mot Nordkorea för att förebygga en EMP-attack?”


Man kan tycka att scenariet är överdrivet. Men begrunda att när Amerika 1962 provsprängde en atombomb i exoatmosfären 1 445 km från Hawaii så slocknade trafikljusen och gatubelysningen på ön. Idag är IT-kretsar en miljon gånger känsligare än de var 1962.


Amerikanarna räknar med att för att slå ut all elektronik i USA så måste man detonera en atombomb på 483 km höjd över USA. På 50 km höjd skulle en kärnladdning påverka ett halvt dussin stater, räknar man med, men då skulle delar av dem mer perifera staterna inte affekteras.


Inte ens en månad senare, den 12 juli 2013, uttalar sig LIGNET så här: En nyligen gjord studie av Pentagon's Defense Science Board sammanfattar att cyberkrigföring utgör ett sådant allvarligt existentiellt hot att USA borde stå beredd att vedergälla en allomfattande cyberattack med kärnvapen.


Det är inte någon marginaliserad grupp som har kommit fram till ovanstående som avhandlar cyberattacker mot USA. Fem tvåpartikommissioner (Dem. och Rep.) samt oberoende myndighetsstudier har kommit fram till slutsatsen att NEMP är ett dödligt hot mot Amerika.


Att Amerika då inte skulle svara med kärnvapen vid ett annat lands kärnvapenangrepp på USA eller ens amerikanska baser, om de är beredda att göra det vid en cyberattack, förefaller osannolikt. Det är i alla fall mer troligt med en post-attack strike än att Amerika skulle genomföra en pre-emptive strike.


Roger M. Klang




Comments