Home    

Liv räddas och släcks på kvinnokliniker

Många blev nog upprörda, när överläkare Katarina Strand Brodd på kvinnokliniken i Eskilstuna berättade i Rapport den 14 augusti, att hon försökt rädda ett aborterat foster, vars hjärta slog och de små armarna och benen sprattlade, som om det bad om hjälp till livet.


Aborten hade felaktigt utförts efter vecka 22, då ett för tidigt fött barn kan överleva med avancerad hjälp.
Ingen vill se bilder på aborterade foster i delar, men jag tror att det är precis vad som behövs, trots starka protester. Svarta lungor på cigarettpaketen är däremot sanktionerat, men ett oskyldigt liv, som släckts får inte visas.


När företeelser är för svåra att ta in, då vill vi varken, se, höra eller tala, precis som de tre japanska aporna visar.


Vid sen abort förs en spruta med ett dödande gift genom moderns bukvägg in i barnets hjärta, som nu ska förlamas. Teamet som utför ingreppet håller koll på barnet via en datorskärm, och iakttar hur döden inträder.


Jag får en otäck association till läkaren som övervakar dödsförloppet vid en avrättning, som vi fördömer, men ett oskyldigt liv som släcks glöms bort.



Högljudda feminister kräver kvinnans rätt till sin kropp, men mannens rätt till sitt barn och barnets rätt till ett liv glöms alltid bort.


Paradoxalt är att i den ena förlossningssalen kan ett nyfött barn läggas barnet i kuvös, i den andra får det självdö. Att detta skulle ske smärtfritt är lika omdömeslöst, som när den gamle filosofen Descartes påstod att djur saknade känslor.


Om abort verkligen måste ske, så skall den ske mycket tidigt i graviditeten, där gränsen bör sänkas till v. 12 från v.18. Idag kan abort användas som preventivmedel av oansvariga män och kvinnor. Egoistiska feminister ropar chockerat att sänkning av gräns för fri abort är att ta makten över kvinnans liv och kropp.


I fattiga länder, där mannen bestämmer över kvinnans kropp och där religion förbjuder preventivmedel, kan illegala aborter vara enda utvägen för utarbetade kvinnor, som inte ser någon framtid för ytterligare ett barn.


De får riskera livet, precis som det var här för ett halvsekel sedan. När barnmorskor berättar om återkommande aborter, trots tillgång och ibland gratis preventivmedel, då blir jag mycket vred.


Förmågan att kunna skapa liv får inte stampas på, men här finns alltid mängder av ursäkter, när det slarvas med preventivmedel inte minst från rättighetskrävande aktivister.


Vänsterns feminister betraktar sig alltid som en utsatt grupp, begravda i identitetspolitik och relativism. Att skapa sina egna sanningar, eftersom allt är relativt är mycket populärt inom postmodernismen.


Inga objektiva värden finns, inget rätt och fel, med undantag av allas lika värde, som inte omfattar ofödda barn och vi som är kritiska mot denna förflackade lära.


Barnmorskan som tog strid för att slippa medverka i aborter, förlorade och fick mycket klander av de renläriga, men också varmt stöd från ofödda barns försvarare. Konstigt att hänsyn till religion bara gäller muslimer, som vägrar ta vissa orena jobb.


Förståelsen är här lika stor från vår feministiska regering, som den är låg för kristnas trosuppfattning. Vad som behövs är inte information om aborter, utan om ansvar och preventivmedel med sexualupplysning. Ett släckt liv kommer aldrig tillbaka.


Harriet Larsson


SVT


 


 




Comments