Home    

Ett etappsteg på det kinesiska Sidenvägsprojektet spikat

Att färdas 300 km över Kaspiska havet från Turkmenistan till det oljerika Baku med båt är en realistisk lösning. Förmodligen visionerar de också en lösning med en järnvägssträckning söder om Kaspiska havet i Iran.


Jag tror inte att Ryssland är glada över de här planerna eftersom kontrollen över det oljerika Baku glider över till Kinas planhalva. Det ryska intresset kommer nog till del att förskjutas söderut och mot Kina den närmsta framtiden. Men i S:t Petersburg och i Kaliningrad kommer Rysslands planer att tuffa på som vanligt.


Det är listigt gjort av kineserna att få Azerbajdzjan, Georgien och Turkiet att investera i Kinas planer för Europa. Men den här järnvägsförbindelsen är bara en av alla rännilar till lands och till havs som tillsammans utgör det moderna kinesiska Sidenvägsprojektet ”Silk Road Economic Belt”. Bit för bit och under obskyritet bygger de målmedvetet det största logistiska projektet genom tiderna. För det är ett enormt projekt. Delvis civilt och delvis med militära baktankar.


 Ett invasionsscenario


Tågtunneln under sundet Bosporen i Turkiet mellan indelningen av Europa och Asien tror jag inte mycket på initialt vid ett invasionsscenario. Kineserna vet heller ingenting om brons eller färjornas kapacitet ännu. Hela företaget skulle bli en blind operation med en gigantisk och lång logistikkedja som skulle bli väldigt sårbar. Men om de lyckas etablera sidenvägsprojektet i framtiden, så kanske de kan lyckas med ett invasionsscenario landvägen.


Problemet med sidenvägsprojektet är inte i första hand att det saknas bra vägar. Det är skapandet och underhållet av infrastruktur som tankstationer, servicestationer, kraftstationer, dricksvatten, jordbruksproduktion och matproduktion längs med sidenvägen som utmaningen ligger i. Det blir svårt att åstadkomma ett underhållsstöd till hela arméer. 500 km öken måste till exempel korsas i Turkmenistan och elverk kräver bränsle, kärnkraftverk kräver vatten, soldater kräver vatten.


Kanske så måste man vissa sträckor förbikoppla en järnväg med en vanlig väg där de transporterade fordonen förflyttar sig för egen maskin. Men de kan också dra vattenrör till ånggenereringen i kärnkraftverk. Inte ens på en flerspårig järnväg kan man på kort tid transportera så många stridsfordon som hade behövts. Bogserfordon, dricksvatten, bränsle, däck, servicepersonal, reservdelar och rullande verkstäder till lastbilar kommer att kräva en stor del av utrymmet i tågen.


I Iran saknas det inte olja men väl raffinaderier, vilket gör att diesel ransoneras och förbehålls iranska lastbilschaufförer. Kineserna måste bygga upp infrastruktur, skapa möjlighet för djurhållning, jordbruksprojekt och bevattningsprojekt till sidenvägens transitoländer. Då krävs ännu mer bränsle och tillgångar till färskvatten.


Lokomotiv kräver nog relativt flack mark om de ska orka dra långa och tunga tåg fullastade med stridsvagnar och bränsle. Med detta sagt så är världens högst belägna järnvägssträckning kinesisk och går över begskedjan Kunlun Shan på 3 000-5 000 m höjd över havet. Den kallas Qingzang-järnvägen.


Det kan tänkas att en järnvägssträckning om den inte dras över eller genom berg, går från inre Mongoliet (tillhör Kina) till Gansu till uigurernas land Xinjiang, in i Kazakstan, Uzbekistan och Turkmenistan söderut, via södra Iran längs kusten vid Persiska viken och vidare nordväst genom Irak och Syrien och södra Turkiet.


Södra Turkiet blir i ett krig den sårbaraste sträckan, som kräver kontroll över östra Medelhavet. Från Beijing till Istanbul är tågsträckan >14 000 km landvägen som jag beskriver här ovan. Men kineserna måste slå minst ett hål i kinesiska muren, som egentligen är flera murar från olika tidsepoker och som står på Unescos världsarvslista.


”Silk Road Economic Belt” blir det största logistiska sjöväga och landväga projektet genom tiderna, som kräver en väl utbyggd infrastruktur, projekteringar och investeringar i transitoländerna. Kinas tentakler sträcker sig in i Medelhavsområdet och ända in i Östersjön via Atlanten och Island.


Att Kina två gånger redan har dokumenterat närvaro i Östersjön med militära örlogsfartyg är illavarslande. Det gör att det finns anledning att tvivla på att det skulle vara så värst fredliga intentioner de har med Sidenvägsprojektet.


 


Roger M. Klang


Källor:


Världen Idag, den 1 november 2017


Raimundo Oliveira, Social and Political Scientist


SR;Ekot den 20 april 2015.






Comments