Home    

Kinas ekonomiska mirakel är en bluff

Under ett tre-och-en-halv-timme långt tal vid Kinas femårskongress i Peking lade President Xi Jinping ut sin vision för landets framtid. Xi ägnade en stor del av presentationen åt att belysa de ekonomiska frågor som bekymrar Kinas beslutsfattare. Frågor som rör bland annat sjukvård, utbildning, arbetsmarknad och växande inkomstklyftor.



President Xi var inte negativ, men den antydan av pessimism som låg i luften var uppseendeväckande för en kongress vars själva syfte är att stärka det Kinesiska Kommunistpartiets självförtroende. Framträdandet ägde rum bara veckor efter att kreditvärderingsinstitutet Standard & Poor skrivit ner Kinas kreditvärde på grund av landets allt djupare skuldsättning.


Kinesiska staten har efteråt kritiserat nedskrivningen och kallat den för ett ”felaktigt beslut”, men vi har data som tyder på att landets ekonomi inte är det välsmorda maskineri den verkar vara.  Jag var nyligen på besök i Kina för att närvara vid en rad ekonomikonferenser. Landskapet jag reste igenom var spektakulärt, men jag slogs även av alla pågående byggprojekt. Massiva kranar tornade upp över staden och ljudet av konstruktion pågick genom natten. Infrastrukturprojekten råder det ingen brist på, allt ifrån höghastighetsbanor till broar och storslagen arkitektur tar form.


 


 


 


 


 


 




 


 


 


På ytan kan det framstå som att en blomstrande ekonomi växer i ljusets hastighet, men dessa projekt består inte av verklig tillväxt. De är allt som oftast resultatet av en svågerpolitik som gynnar investerare, byggmästare och andra nyckelpersoner genom politisk reglering och finansiering.


Trots en ständig ström av konstruktion verkar många byggnader påfallande ödsliga. När du tar en promenad genom Kinas storstäder på natten omges du av mörka skyskrapor där flitens lampa lyser från enstaka kontor. Hela bostadsområden ligger öde och mörklagda, vilket ger en olustig känsla i tillsynes växande städer.


De här tomma strukturerna utgör en perfekt metafor för Kinas ”ekonomiska mirakel” som alla älskar att prata om. Medan fasaden kan verka imponerande vid första anblick blir den tomma verkligheten uppenbar vid närmare inspektion.


Stora kontrollbehov


Många av Kinas problem härstammar från en brist på entreprenörskap och värdeskapande. Att ha kontakter bland de styrande inom Kommunistpartiet för med sig betydligt fler fördelar än att faktiskt vara av värde. Konsumenter har samtidigt väldigt liten påverkan på vilka projekt som prioriteras. Även om Kinas marknadsregleringar har lättat är det långt ifrån en fri marknad.


Statliga tjänstemän kan försätta entreprenörer i konkurs när som helst genom att dra in licenser och tillstånd. Affärsmän måste därför ständigt navigera en invecklad labyrint av licenser, hierarkier och personliga kontakter för att hålla sin verksamhet vid liv.


Entreprenörer jag talade med intygade att medlemskap i Kommunistpartiet och kontakter med politiskt inflytande är en nödvändighet för att nå minsta framgång eftersom alla de som inte tjänar på svågerpolitiken får kämpa hårt för att konkurrera med övriga företag som gör det. Denna kontroll över företagandet sträcker sig till ett Naturresursdepartement som sätter strikta utvecklingskvoter som ibland direkt motverkar entreprenörers intressen.


Det bör tilläggas att sättet vi mäter Kinas tillväxt skapar ett falskt narrativ. Kinesiska statens tjänstemän har som enda mål att öka bruttonationalprodukten (BNP) – inte att utveckla förutsättningar för värdeskapande.


Jag har hört berättas att Kommunistpartiet beställt helt onödig infrastruktur för att öka BNP samtidigt som de försäkrat sig om att det byggts med så låg kvalitet att nödvändiga reparationer ytterliggare ska spä på siffrorna.
Staten bygger således värdelösa och irrelevanta monument – eller misslyckanden som Ring of Life i Fushun – för att artificiellt öka BNP, vilket gör att Kinas tillväxt drivs av infrastruktur, medan serviceorienterade branscher sett minimal förändring.


Istället för att mäta Kinas tillväxt i BNP och jämföra den med västerländska ekonomier, eller tiden före liberaliseringen, så bör man jämföra med hur Kinas ekonomi kunnat se ut om statens hand lyftes från marknaden. Jämfört med dess tillväxtpotential är den nuvarande utvecklingen varesig imponerande eller bestående. Förr eller senare kommer de höga kostnaderna, som lämpas över på företagare och husägare, bromsa aktiviteten.


Felriktad Rädsla


Oavsett vad som händer i Kina är Amerikaner i det närmaste besatta av utfallet. Otaliga politiker verkar panikslagna av den växande Kinesiska ekonomin medan det sanna hotet ligger i ett Kina som sluter sig allt mer, blir mindre gästfritt och mindre marknadsorienterat.


President Xi har konsoliderat makt och ökat centraliseringen som en del av sitt korståg ”mot korruption”. I praktiken är målet att se till att staten har större kontroll genom striktare lagar.


Kommunistpartiet kan granska även de minsta omkostnader, vilket skapar unika problem. Jag drogs in i månaders förhandling när ett universitets statliga representant beslöt sig för att inte täcka mina resekostnader för en ekonomikonferens som tidigare utlovats. Det krävdes att jag skrev ett ganska otrevligt brev till betydande personer på universitetet för att de skulle hålla överenskommelsen, även om de framhöll att de gick mig till mötes pågrund av min status som utländsk ”dignitär”.


Den politiska implikationen av tillväxt i Kina – även minsta synvilla föreställande tillväxt – är förbryllande även om man enbart ser till att det ytterligare stärker landets politiska inflytande internationellt. Ökat ekonomiskt välstånd betyder mer pengar till vapen som kan användas för politiska och imperialistiska offensiver gentemot andra länder. Men istället för att utgå ifrån ekonomisk tillväxt så vilar detta korthus på Kommunistpartiets förmåga att utöva makt över landet och dess ekonomi.


Landets växande internationella inflytande genom utlandsinvesteringar och projekt som ”One Belt, One Road” innebär att många länders regeringar idag är beroende av fortsatt stöd från Kina. Man har alltså lånat ifrån USAs repertoar när man använder ekonomiskt inflytande och löften om investeringar som i sin tur skapar skuldsättning och beroende satellitstater. När ett ekonomiskt luftslott som Kina blir inblandat i otaliga andra länders finanser kan det leda till en global katastrof.


Tecken på en bubbla


Kinas ytliga finansiella markörer visar på ett land på uppgång, men Kommunistpartiet kommer inte kunna skryta om en blomstrande ekonomi för evigt.


Det investeras flitigt i Kina, men en relativt liten andel av investeringarna ligger i konsumenternas intresse. Kinesiska statens storslagna projekt är istället menade att krydda BNP-statistiken och stödja den billiga produktionen av varor åt utländska konsumenter. Tillväxt i Kina är alltså helt beroende av västerländsk konsumtion. Sann tillväxt över tid, å andra sidan, kommer från produktionen av varor och tjänster som folk köper av fri vilja, vilket i realitet bara kan tillgodoses av fri konkurrens och entreprenörskap.


Detta kan inte existera i Kina förrän staten bestämmer sig för att genom omfattande reform övergå till en fri marknad. När den dagen är här kommer människor världen över kunna fira att Kinas rikedom såväl som andra ekonomiers är kopplad till ömsesidigt utbyte – i bästa fall utan att vi behöver oroa oss för politiska bakslag.


Per Bylunds originalartikel publicerades 15:e september 2017 i the Observer, i översättning av Jesper Holmberg.


Publicerad med rättigheter från Mises.se




 




Comments