Home    

Det enda partiet som står upp för de ofödda

Sverigedemokraterna vill ändra gränsen för fri abort till vecka 12. Detta skulle naturligtvis förhindra en hel del dödande och dessutom göra att vår abortlagstiftning låg mer i linje med vad som gäller i övriga Europa. Men när man säger att aborter ska förbjudas efter vecka 12 säger man samtidigt att de ska vara tillåtna fram till vecka 12.  Det är som att förbjuda slaveriet delvis eller tillåta våldtäkt under vissa förhållanden. Är man inte villig att gå hela vägen har man inte förstått frågans allvar.


Det riksdagsparti som bär ”krist” i sitt namn accepterar till fullo den nu rådande lagstiftningen. Såhär uttrycker man det på hemsidan: ”Både kvinnan och fostret är skyddsvärda individer. Kvinnan ska ha rätt att, i enlighet med lagstiftningen, fatta sitt eget beslut om abort under graviditetens första del.” Hur ska man ha det? Om barnet, likt dess mor, är en skyddsvärd individ, varför ska barnet då vara rättslöst under graviditetens första del – alltså under den period i sitt liv då det är som mest hjälplöst? Det går inte ihop.


Om en lag eller reform infördes i Sverige som verkligen ledde till att det horribla aborttalet på 38 000 per år reducerades, skulle det naturligtvis vara välkommet. Men ingen med en kristen människosyn kan nöja sig med detta. De milda abortkritikerna verkar se en väg framför sig där man med små steg och en räcka kompromisser ska komma allt närmare målet. En liten reform där, en stödinsats där, och så segar vi oss framåt. Men fram till den tänkta slutpunkten i framtiden ska aborternas ondska få fortsätta. Och slutpunkten förresten – vilken är den? Det är oklart både vad målet är och om de små stegen verkligen för oss i dess riktning. Utvecklingen sedan den fria abortens införande ger heller ingen anledning till optimism om kompromissandet som strategi.


Ibland talas det om att man vill skapa ett samhälle där abort inte är efterfrågat. Man kan mena lite olika saker med detta. Om man avser att man vill satsa på opinionsbildande verksamhet och stödinsatser till gravida är det självklart bra. Men man kan också mena att man vill göra vad som helst utom att lagstifta. Lagstiftning är nämligen något mycket kontroversiellt. Sådant ska man inte tala om alls i det här läget, menar somliga. Först måste opinionen vända. Och andra, som ska föreställa abortkritiker men som hundraprocentigt verkar ha anammat den abortliberala verklighetsbeskrivningen, hävdar att förbud mot abort är kontraproduktivt och leder till lika många illegala och osäkra aborter.


Vi kan få perspektiv på frågan om vi jämför med andra företeelser. Slaveriets avskaffande hamnade inte bara om lagstiftning. Det handlade självklart också om förändrade hjärtan. Men skulle man ha väntat med att lyfta frågan om lagstiftning tills det inte fanns behov av slavar mer, eller tills alla var överens om att slaveri var fel? Kampen mot könsstympning handlar inte heller bara om lagstiftning. Det är mycket en fråga om kultur och attityder. Det finns dessutom risk för att könsstympning utförs i hemlighet, trots förbud. Ska vi då tillåta det med argumentet att det först behövs en förändrad inställning till könsstympning, eller att det inte är meningsfullt med förbud, för det kommer att ske ändå? Är det kanske bättre att könsstympning sker på sjukhus under säkrare och mer kontrollerade former? Nej. Vissa saker är onda i sig själva. Dessa saker förbjuder vi i lag. Så enkelt är det.


Det ständiga kompromissandet har en mycket negativ effekt – det skymmer allvaret i frågan. Om du hävdar att det ofödda barnet är en människa som du och jag, och i nästa andetag för fram åsikten att det ska vara tillåtet att ta livet av denne ofödde fram till tolfte veckan (eller vilken gräns man nu föreslår), kan du då förvänta dig att någon ska ta din uppfattning på allvar? Tar du dig själv på allvar?


Vårt parti, Kristna Värdepartiet, vill lagstifta för att ge ofödda ett skydd från livets början. Det är den logiska konsekvensen av att betrakta de ofödda som människor. Människor har mänskliga rättigheter.


Vi har också reformer som vi vill verka för, förändringar som vi tror är nödvändiga för att bygga ett livsbejakande samhälle. Det handlar bland annat om en förändrad sex- och samlevnadsundervisning i skolan, och om mer ekonomiskt stöd till kvinnor i krisgraviditet. Somliga idéer delar vi med andra partier, främst de två som nämns ovan. Men vi kommer alltid, till skillnad från andra partier, att vara tydliga och öppna med att det politiska målet är ett förbud mot aborter, med andra ord ett rättsskydd för våra minsta medborgare.


Annette Westöö


Kristna Värdepartiet




Comments