Home    

Krönika: Struktur

 


Vi är alla individer, så det är förstås inget unikt. Med våra individuella angelägenheter gör vi som vi själva vill. Individualism, däremot, är den principiella hållningen att individen är utgångspunkten.


Vad skulle egentligen hända med vårt medborgarskap om det drevs i samma individualistiska riktning som religionstillhörigheten? Borde vi som vuxna få lämna medborgarskapet, men få behålla en bit av territoriet för att själva bestämma över det? Kanske gå ihop med någon annan eller en hel grupp, och starta en lag- och polisförening för ordningen i vårt gemensamma område. Men om ingen frivillig överenskommelse gjorts så bestämmer var och en över sin bit.


Nu har ju inte detta hänt utan vi föds in i medborgarskap, och utan att tillfrågas förväntas vi vara kvar i det och följa de regler som slagits fast genom lagstiftning. Vi kan vara med och rösta fram eller ställa upp som politiska företrädare, men inte starta ett eget land eller bara göra som vi vill.


Är detta ett problem i sig? Skulle individen få slå sig lös och agera på sina egna villkor? Om man nu inte tycker det så har man redan accepterat en gemensam ordning, en norm, vilken uttrycker sig i en struktur.


Alla de lagar och förordningar som stiftas av den gemensamma styrelsen utgår ifrån något slags syn på verkligheten; en idé om hur det borde vara styr vad som bör bevaras liksom vad som borde åtgärdas.


Med utgångspunkt från att kvinnan kan få barn, amma dem och – med sin ljusa röst – ta hand om dem har man beskyddat familjelivet. Mannens och kvinnans olika kompletterande egenskaper förenas i äktenskapet. Behovet av skydd tillgodoses av överheten med poliskår för den inre ordningen och försvaret för den yttre. Konung, regering och riksdag har sina respektive uppgifter för att tjäna folket med kommunikationer, skolväsende, sjukvård och annan vård, kraftförsörjning med mera.


Näringsliv och företag, som står för produktionen, agerar inom ramarna för gemensamma spelregler, som tar vara på den enskildes initiativförmåga och potential. Samtidigt som skatter tas ut skyddas ägandet så att man får njuta frukterna av sitt värv.


Alla får göra det de är bra på; olika begåvning täcker upp för varandra i ett gemensamt system av tjänande.


Hur man än ser på ett samhälle så leder själva den gemensamma ordningen till normer och strukturer. Annars hamnar vi i individualismens egna värld och självtillräckliga frihet. Något mer patetiskt än individualister som riktar krav mot samhället för att få sina behov uppfyllda får man leta efter. Om de vill lämna samhället borde de åtminstone vara konsekventa.


Om det inte finns några kön hur kan man då identifiera sig med ett? Om de så kallade könsrollerna uttryckts olika i olika tider så bekräftar det ju att de båda könen alltid gör sig gällande; manligt och kvinnligt ger sig till känna om än i olika utförande.


I ett samhälle finns en viss norm för uppförande och lojalitet. För den som kommer utifrån är normen kanske obekant, men att inskärpa den är riktigt och en hjälp för den som säger sig vilja flytta in i en kultur. Alla som flyttat vet om det själva. Ras är ingen ursäkt för att inte ställa upp på sitt eget beslut.


Demonstrationsfrihet är inte rätten att ställa till med upplopp. Det är ordningsmaktens skyldighet att oskadliggöra hot mot säkerheten. Människor som har rätt att demonstrera ska inte hindras av förbrytare. Yttrandefrihet innebär ingen rätt att få igenom sin åsikt. Den man inte övertygat har ingen anledning att hålla med.


Vi måste ta vårt eget samhälle på allvar. Alla byggnader har strukturer. Det är röra som saknar struktur. Att klaga på att inte alla har samma sak eller hävda rätten att välja vad man är är inte värdigt en mogen människa. Snarare är det ett tecken på att man fått hållas alldeles för länge.


Att vi bor i samma samhälle är på intet sätt en anledning till att ställa upp på dem som inte står för detsamma. De har svikit det, helt enkelt. För detta ska de ingen belöning ha. Självklart finns det strukturer, hur skulle vi annars – med våra individuella skillnader – kunna hålla samman?



Stefan Pehrson




Comments