Home    

Kapitalismen har tagit miljontals peruaner ur fattigdom

 


Medan länder som Venezuela och Argentina ägnat sig åt socialistiska experiment och nu står på randen till statsbankrutt, har ett annat sydamerikanskt land – Peru – drivit en marknadsliberal politik som tagit miljoner peruaner ur fattigdom.


 


Om detta skriver Mauricio Rojas, författare och docent i ekonomisk historia, i senaste numret av Axess Magasin (nr 5/2015).


 


Rojas kallar det ”de fattigas kapitalism”.  


 


För 25 år sedan befann sig Peru i ekonomiskt och politiskt kaos. Inkomsten per capita hade fallit med en tredjedel på bara några år, från 1987 och 1990. Staten drogs med ett gigantiskt budgetunderskott. Inflationen var över 7000 procent.


 


Mer än hälften av befolkningen levde i fattigdom. Samtidigt kontrollerades stora delar av landet av maoistgrillan Sendero Luminoso, som drev ett krig mot det övriga samhället som skördade 70 000 människors liv.


 


Många bedömare, inte minst i väst, trodde att det skulle ske en kommunistisk revolution i Peru. Det blev tvärtom. Det peruanska folket drog igång en kapitalistisk revolution. I spetsen för den stod författaren Mario Vargas Llosa, sedermera nobelpristagare, som kandiderade till presidentposten 1990.


 


Vargas Llosas program var marknadsliberalt. Han förespråkade avregleringar och en öppen marknadsekonomi för att komma tillrätta med problemen. Han förlorade valet mot Alberto Fujimori. Men den nyvalde presidenten genomförde hans politiska program.


 


De fria marknadskrafterna som kom av människors frihet gav fantastiska ekonomiska framsteg, och det inledde en period av remarkabel ekonomisk tillväxt och välståndsökning. Mellan 1993 och 1997 ökade BNP med 6 procent per år och fattigdomen minskade från 55 till 44 procent.  Fujimori lyckades också krossa den kommunistiska gerillan och sätta stopp för ett krig som rasat sedan 1980. 


 


Den snabba tillväxten tog slut 1998 i och med Asienkrisen, som var början av en ekonomisk kris i Peru. I fyra år ökade åter fattigdomen.


 


2002 tog tillväxten fart igen. Landets BNP har fördubblats fram till nu fattigdomen mer än halverats från 55 till 24 procent och den extrema fattigdomen har reducerats från 25 till 5 procent.


 


Under samma period har inkomstfördelningen blivit jämnare. Ginikoefficienten har gått ner 20 procent och de fattigas andel av inkomsterna har ökat dramatiskt.


 


Mauricio Rojas lyfter fram prisökning på Peru främsta exportvaror och den informella sektorns betydelse för den exceptionella tillväxten. Det i kombination med makroekonomisk stabilitet och liberaliseringsreformer har satt fart på peruanernas entreprenörsanda och företagsbyggande.


 


 


Källa: ”De fattigas kapitalism”, i Axess Magasin nr 5/2015.


 


Patrik Öbrink




Comments