Home    

Med hjärta för tiggarna - En intervju med Britt-Inger Hedström Lundqvist


Britt-Inger driver Dik Manusch - Se Människan, en tidning var syfte är omvandla fattiga EU-migranter till säljare. Hon hjälper även tiggare på ett mera personlig nivå och har fått en personlig kontakt med många EU-migranter. Tidningen startade i Skellefteå men har alltid vänt sig till Västerbottens tiggande EU-migranter. Efter första numret har den spridit sig mer och mer och har nu etablerat sig i Skellefteå, Umeå, Luleå, Södertälje, Malmö, Höör och Karlshamn, med ambitioner att bli en rikstäckande tidning.


Vad fick dig att brinna för just tiggare?


Jag har alltid varit engagerad och arbetat med människor i utanförskap. Det handlar egentligen inte om att jag brinner för tiggare utan att jag vill motarbeta fattigdom. EU-migranternas tiggande är det yttersta beviset på den fattigdom som finns i Sverige och inom EU.


Mitt engagemang för att hjälpa EU-migranterna började med att jag hjälpte min dotter i Umeå med de som bodde där. Sen upptäckte jag att det även fanns tiggare i Skellefteå och började hjälpa till på hemmaplan.


Vad har varit svårast med tidningen?


Det har inte varit så mycket som har varit så svårt, jag tror aldrig att jag har jobbat med något som varit så enkelt som att skapa som Dik Manusch. Människor välvilja och engagemang har gjort det enkelt, de har utan förebehåll skänkt det som har behövts för att ge tidningen ett innehåll. Människor över lag är oerhört välvilligt inställda till tidningen och ser mycket positivt på den.


Engagemanget spänner över alla gränser. Det är akademiker och arbetare, journalister, författare och vanligt folk, unga och gamla, ateister och kristna osv.
Om det har funnits något som har varit svårt så skulle det vara tidsbristen, jag skulle så gärna vilja lägga mer tid på tidningen, men tyvärr så måste jag äta och försörja mig också. Tidningen har en otrolig utvecklingspotential som jag gärna skulle vilja ha mer tid till att utveckla den.


I Västerbottenskuriren står det om en stöld i Umeå av ca 2500 exemplar av tidningen. Har det inträffat fler gånger att folk velat förstöra för tidningen?


De tidningarna som försvann kan man nog se som barnsjukdomar. Det var egentligen ingen som ville förstöra utan det handlade om missriktad välvilja.


Däremot så har vi haft hackers som tagit sig in på vår mail och skickat ut pressmeddelande till tidningar om att vi har lagt ner och inte orkar göra tidningen mer. Som tur var så ringde en av tidningarna för en kommentar så vi kunde gå ut och dementera det hela. Det kommer alltid finnas de som inte tycker om det vi gör med tidningen, det är nog sånt man får räkna med.


Många i Sverige anser att organiserat tiggeri är väldigt utbrett, vad har du för erfarenhet på området?


Tiggeriet är organiserat så till vida att familjer, släkter hjälps åt för att få resan och livet i stort att fungera.


Det organiserade tiggeri som du menar har jag aldrig sett något av, det finns säkert det också men inte så utbrett som media och baktalare vill påskina. Där det finns människor med behov finns det alltid andra som utnyttjar situationen. Men ju mer vi hjälper människor i behov ju mindre utrymme finns det för de som vill utnyttja situationen.


Många hjälporganisationer i Rumänien som hjälper romer brukar uppmuntra att skänka pengar till hjälporganisationer istället för direkt till den som tigger, är det en åsikt som du delar?

Jag tycker att man ska göra det som känns bäst för en själv. För en del känns det bra att ge direkt till personerna som tigger så de vet att pengarna kommer dem till godo medan andra anser att man ska hjälpa dem i hemlandet. Jag personligen anser inte att det ena behöver utesluta det andra. Jag är engagerad i Dik Manusch och tycker att tidningen är ett bra sätt för att få människor upp från en tiggande ställning. Samtidigt så är jag också engagerad i att samla in pengar via Romhjälpen, (RUNG) för att hjälpa människorna i det egna landet. Som sagt det ena behöver inte utesluta det andra. Det viktiga är att man gör någonting.


Vad anser du politiker i Sverige bör göra för att förbättra situationen för de som kommer hit för att tigga?


Bekämpa fattigdomen, och sluta tjafsa om hur och vem som ska göra vad. Fattigdomen är tydlig och uppenbar, lindra den. Mycket handlar om att Dik Manusch - Se Människan.


All fattigdom måste bekämpas och det spelar ingen roll om det handlar om EU-migranter, svenskar eller den fattigdom vi ser i andra länder, all fattigdom är vi som samhälle, land, världsmedborgare skyldiga att se och bekämpa.


De som kommer hit för at tigga bör vi hjälpa med grundläggande saker i första hand så att de inte fryser eller svälter. De är inga turister, som Skellefteås kommunalråd kallade dem, som är här och campar, när det är närmare -30 är semestern över för länge sedan.  


Hjälp barnen, låt dem gå i skolan, vägen ut ur fattigdom är kunskap, hjälp till att ge barnen kunskap så vi slipper en generation till med tiggare. Mycket av detta handlar om mänskliga rättigheter.


Till skillnad från många andra, så brukar du även skapa band på ett personligt plan, vad är din erfarenhet av rumänska romer?


Jag skapar relationer till personer och människor, inte etniciteten. De har, på grund av hur det ser ut i hemlandet, tvingats att söka sin inkomst i bland annat vårt land, men det gör dem inte till något annat än människor.


Det vi måste komma ihåg är att det inte är mer än 80 år sedan vi hade svenskar som gick runt i stugorna och tiggde, Sverige var då så fattigt att de inte kunde ta hand om sina egna. Vi har en egen historia av tiggeri, vilket borde göra att vi som land borde hjälpa de som kommer nu och är i samma situation som vi svenskar var för inte ens 80 år sedan. Vi som svenskar emigrerade till Amerika för att vi svalt i vårt hemland, vi var inte särskilt högt rankade i USA, vad är skillnaden på oss och de som kommer hit? De gör bara det vi redan gjort.


Om man brinner för att hjälpa tiggare, hur gör man det på bästa sätt?


Sök upp organisationer som redan är i gång, det finns nog inte en stad i Sverige som inte har organiserat sig mot den fattigdom vi ser i vårt samhälle nu. Men det viktigaste av allt; känn efter själv på vilket sätt det skulle kännas bäst att hjälpa till på. Det finns ingen mall på vad som är rätt eller fel, det viktiga är att man gör någonting.


 


Roland Ohlsson




Comments