Home    

Det absoluta människovärdet

 Människovärdet som princip bör alltid tolkas som något absolut och oföränderligt, liksom oberoende av variabler som kön, ursprung, sexualitet, klass, ideologi, religion och funktionshinder.


 Människan är ett mål i sig själv och äger absolut rätt att själv bestämma över sitt eget liv och sin egen frihet, givet att hon också själv tar ansvar för detsamma.


 Det rinner röda floder från jakobinernas giljotiner vid den franska revolutionen och deklarationen om de mänskliga rättigheterna tills idag. Det tycks som att den era som förkunnade människovärdets princip också har varit den era där just människovärdet kränkts som mest under historien.


Det mänskliga, kulturella och moraliska förfall av alla värden vi ser i Gulagarkipelagens helvete sätter tillsammans med Auschwitz och nazismens blodbad smaken på 1900-talet.


Filosofen Eric Voegelin såg i de moderna politiska ideologierna en pånyttfödelse av den gnosticism som tidigare konkurrerat med kristendomen om människans själ. Människan är enligt gnostikerna bärare av sin egen gudomlighet och har att frälsa sig själv från en orättvis yttre social ordning.


 Antingen är det individen som skall frälsa sig själv, som i liberalismen, eller så är det klassen eller rasen som skall frälsa sig själv, som i kommunismen och nationalsocialismen. Den internationella socialismen förkunnar klasslöshetens himmelska princip och den nationella socialismen förkunnar rasens och folkets motsvarighet.


I namnet av människan, förlorar människan sitt människovärde. I namnet av klassen offrar man klassen och andra klasser. I namnet av rasen offrar man rasen och de andra raserna.


Den kristna-humanistiska traditionen lyfter istället fram den mänskliga personen som ett ändamål i sig själv. Människan bör inte vara ett medel för en politisk ideologis, en religions eller för en stats intressen. Som person är människan värdefull i sig själv och oavsett hennes kön, ursprung, sexualitet, religion, övertygelse och funktionshinder.


 Det absoluta människovärdet innebär att människor får vara olika och får tycka olika, men ändå i lika hög grad är bärare av ett omistligt värde som personer. Detta innebär också att det de faktiskt tycker kan värderas olika.


 Om din tolkning av Shakespeares Hamlet är att Hamlet handlar om en grupp sjörövare som gör revolution mot den danska kronan så är detta en dålig tolkning, även om du likafullt har ett absolut människovärde.


De flesta formerna av socialism ser tvärtom människan som ett medel för ett högre mål. Staten får därför ofta i uppgift att förverkliga detta mål, även om målet hos exempelvis Karl Marx är den kommunistiska anarkin.


Skillnaden mellan mig som frihetlig och personalist och en sådan tolkning av Karl Marx är att människans absoluta värde som person också måste innebära att hon får bestämma själv vad hon vill uppnå och vad hon vill göra med sitt eget liv och sin egen frihet.


 Oavsett vilken ideologi som dominerar staten för tillfället, får alltså inte staten använda människan som ett medel. Om inte människovärdet är en absolut princip, finns alltid risken att man underordnar människan en ideologi.


Detta gäller även religioner och extrema tolkningar av dessa vilka exempelvis idag bygger en islamistisk utopi på kropparna av lemlästade soldater, kvinnor och barn.


 Och det gäller även många gånger de moralfilosofier som dominerar vid de filosofiska fakulteterna i Sverige där filosofer som Torbjörn Tännsjö i böcker som Vårdetik, Tvång i vården och Manipulerat liv betraktar vissa människor som varandes utan människovärde och vissa stadier i mänskligt liv som värdelösa.


 Istället kan människor offras för den hedonistiska lustprincipen, vilken för Tännsjö är den överordnade principen framför alla andra.


 På denna planhalva utspelar sig även abortdebatten. I den mån man erkänner fostret som människa och bekänner sig till människovärdesprincipen, bör man också i konsekvensens namn kunna erkänna fostrets omistliga människovärde. Människovärdesprincipen påverkar även hur vi ser på internationell politik.


 När Förenta staterna och Colin Powell ljög inför FN:s generalförsamling om att Saddam Hussein hade massförstörelsevapen, motiverade de beställningen av massmord i namnet av fred och säkerhet. När sedermera inga massförstörelsevapen hittades sökte man en ny retorisk plattform och fann denna i demokratin.


 Demokrati och respekten för människovärdet behöver således inte betyda samma sak, vilket vi även såg när samma land fällde atombomber över Hiroshima och Nagasaki.


Om inte människovärdet och människans frihet står ovanför staten och den ideologi som råkar dominera staten för tillfället, får man svårt att förhålla sig till det faktum att Hitler var vald demokratiskt och hade en betydande majoritet bakom sig som rikskansler.


Även slaveriet i Förenta staterna var en demokratisk institution. Människovärdet och människans frihet måste vara lexikalt överordnade principer. Människan får aldrig nedvärderas till att bli ett medel för andra människors idéer och värderingar.


En sund tolkning av människovärdet som princip borde innebära att var och en oavsett kön, bakgrund, sexuell läggning, klass, inkomst o.s.v. äger sig själv och har rätten att leva och bestämma över sitt eget liv.


Om människovärdesprincipen inte skulle tolkas på detta sätt, skulle nämligen detta betyda att någon annan än personen själv hade större rätt att äga någon annans kropp, vilja, tid och arbete.


 Sammanfattningsvis leder människovärdesprincipen till en neutralitet till frågan om vem som är bärare av människovärdet. Svaret är: alla existerande människor. Det leder också till att tolkningen av människovärdet innebär en absolut respekt för människan som ett mål i sig själv.


 Ingen människa får reduceras till ett medel för någon annan. Det leder även till att människovärdesprincipen inte innebär att man måste uppskatta allt lika som människor tänker och gör. Det leder också till en absolut respekt för människans frihet och egenansvar.


 Det är bara individen själv som äger sin tid, sitt arbete och sig själv. Ingen annan individ har rätt till anspråk på en annan individs tid, arbete och kropp om och endast om hon inte har valt det själv.


 Därför måste allt tvång som går ut över individen minimeras och helst tas bort från samhället. Icke-våldet som princip, liksom freden, går hand i hand med respekten för den mänskliga personens värde och värdighet.


 


Nikodemus Ungh 




Comments