Home    

Debatt: Dags att se över abortargumenten?


Alla som har försökt att diskutera abort vet att det är ett känsligt ämne. Ett mycket känsligt ämne. Och alla som har försökt att diskutera abort från ett kritiskt perspektiv vet att det första som kommer upp är: "Kvinnan har rätt till sin egen kropp. Vad hon gör med den skall inte du lägga dig i". Därmed undermineras all möjlighet till konstruktivt meningsutbyte, därför att detta påstående förutsätter det som ska bevisas: att det bara är en individ att ta hänsyn vid en abort. Men denna hållning är varken konsekvent eller rimlig med tanke på vad svensk lagstiftning säger. Jag skall försöka illustrera vad jag menar.

För det första får inte kvinnan göra abort efter vecka 18 och efter vecka 22 inte heller pga särskilda omständigheter, vilket i praktiken innebär att man erkänner fostret såsom en "skyddsvärd individ" vid en viss tidpunkt och fråntar kvinnan hennes rätt att göra abort, om än stegvis. Varför detta? Har fostret slutat vara beroende av sin moder? Slutar det plötsligt att vara "en del av kvinnans kropp"? Naturligtvis inte. Faktum är att nuvarande abortlagstiftning på en principiell nivå godkänner abortmotståndarnas argument. Med andra ord, när fostret är en skyddsvärd individ har inte kvinnan längre rätten att abortera och, från förespråkarnas perspektiv, styra över sin egen kropp. När det kan fastställas att det handlar om två skyddsvärda individer måste agerande ske utifrån att båda dessas människovärden upprätthålles. Men kränks inte kvinnans självbestämmande då? Ett jakande svar torde vara oundvikligt.

För det andra kommer direkt invändningen att barnet inte längre på samma sätt är en del av mamman när barnet kan klara sig på egen hand utanför livmodern. Socialstyrelsens gräns vid 22 veckor återspeglar just detta. Men är detta verkligen relevant? Är barnet, ur förespråkarnas perspektiv, inte längre en del av kroppen bara för att det har en viss potential att överleva utanför denna? Barnet är lika mycket del av kvinnans kropp även om dess "överlevnadsförmåga" först skulle "kicka igång" efter en viss vecka. Det finns alltså ingen anledning att inskränka aborträtten pga att barnet kan överleva utanför magen, utifrån tesen om kvinnans självbestämmande över sin kropp. Invändningen håller inte.

För det tredje väcker detta allvarliga tankar om människovärdets grund. Om vi skulle anta att gränsen vid 22 veckor är legitim med avseende på att barnet kan klara sig utanför livmodern, då beror ens mänskliga rättigheter som foster på de förutsättningar som finns för att det skall kunna överleva själv. Men dessa förutsättningar förändras ju i takt med den medicinska utvecklingen. Ett foster idag kan överleva betydligt mycket tidigare än för 100 år sedan. Vad detta leder till är alltså att om den medicinska utvecklingen resulterar i att man kan få barn att överleva tidigare utan mamman, så måste lagstiftningen ändras för att motsvara denna utveckling. Men vad innebär detta? Jo, det innebär att beroende på i vilken tid och i vilket sammanhang ett barn blir till så kan dess liv värderas olika i olika åldrar. I ett samhälle där mänskliga rättigheter ses som fundamentalt borde denna relativism ge folk en rejäl tankeställare. Skall människovärdet bero på hur långt tekniken har kommit?

Avslutningsvis leder detta till ett obehagligt resultat för de som står bakom nuvarande lagstiftning. Om argumentet att "kvinnan har rätt att bestämma över sin egen kropp" inkluderar fostret, måste detta gälla tills dess att barnet har fötts, förutsatt att man vill vara konsekvent, eller tills man på ett sakligare sätt kan fastställa ett fosters människoblivande. Men så långt vill man inte gå. Varför? Syftet med artikel är således att visa på att det inte är så enkelt att direkt hänvisa till kvinnans självbestämmande så fort abort kommer upp som ämne. Är man inte beredd att löpa hela linan ut bör man fundera på vilka argument man grundar sin åsikt på.



Viktor Johansson, språkrör för Kristna Värdepartiets Ungdomsförbund(KVU).




Comments