Home    

Behövs invandring för äldrevården?

Dagens nära nog helöppna gränser innebär ett försnillande av oerhört många miljarder av skattebetalarnas pengar. Lika allvarligt är att den MP-inspirerade invandringspolitiken saknar demokratisk förankring. Det är ingen nyhet att det ljugs mycket i politiken, väldigt ogenerat dessutom.


Jag har tidigare skrivit om SCB:s trixande med inflationsstatistiken. Att göra svart till vitt är de så kallade spinndoktorernas1 specialitet och i den branschen är kunskapsnivån hög, dessvärre.


Just nu är asylpolitiken ett hett ämne och myterna står som spön i backen, precis som höstregnet. Socialdemokraternas favoritpoet, Göran Greider, är en av många som vevar det falskklingande solidaritetspositivet, nu senast i gratistidningen Metro (24/8).


Hans tes är att det föds för få barn i Europa, därför finns det inga som kan ta hand om framtidens vårdkrävande åldringar.


Ett tillskott av utländsk arbetskraft via ökat flyktingmottagande framstår i hans ögon som absolut nödvändigt. Det är en både bestickande och vanlig argumentering. Fast osann.


För att leda det ena eller det andra i bevis krävs bättre underlag än oro för vårdhemmens personalrekrytering. T ex en samhällsekonomisk analys, som informerar om vad som bäst gagnar medborgarkollektivet (AB Sverige).


Naturligt nog är den metodiken inte Greiders starkaste sida, inte heller riksdagsledamöternas. Och sådana beräkningar är onekligen ganska komplicerade, men det räcker långt att nämna några av de många argument som INTE får läggas till grund för en kalkyl av detta slag:



- att sysselsättningen ökar 
- att exporten ökar eller importen minskar 
- att statens budgetbalans förbättras 
- att folkmängden ökar



Varför, jo därför att på sådana grunder kan vad som helst ”bevisas”och beskrivas som lönsamt. Även kaffeodling på småländska höglandet och ett i sista minuten stoppat Stålverk 80. Väldigt elementärt, men sorgligt nedtystat iden ohederliga svenska debatten.


Lika ”förbjudet” är att åberopa en påstådd brist på arbetskraft. Dels därför att själva termen är missvisande, mer korrekt att tala om obalanser mellan utbud och efterfrågan. Dels och framför allt därför att sådana problem kan och bör lösas på andra sätt, genom ökad utbildning av efterfrågad arbetskraft och/eller via förändrade relativlöner, d v s förbättrade lönevillkor för anställda i expansiva branscher.


Greiders inlaga kan således avfärdas som nonsens.


Det är betydligt värre att fackmännen, ekonomkåren, så sällan protesterar mot tankefel som dessa - och ibland själva skriver nästan lika hårdvinklade texter som vår på många (andra) sätt sympatiske och medkännande rikspoet.


Fredrik Reinfeldt har också pratat i nattmössan, när han hänvisat till att det minsann finns väldigt gott om plats i vårt glesbefolkade land. Så även i Sibirien, kunde han ha tillagt.


Fast i båda fallen av naturliga skäl: perifera lägen och ett mindre gästvänligt klimat, som gör det svårt att bedriva industriell verksamhet som saknar koppling till den nordeuropeiska tajgans främsta råvarubas, skogen.


För 100 år sedan hade vi lyckligtvis god hjälp av flera världsledande uppfinnare, av bl a dynamit och kullager, men minns också att emigrationen från Sverige likväl var mycket stor under de mer stabila och fredliga decennierna före 1914.


Ingenting talar för att vi i dag har en alltför liten befolkning, den kan snarare visa sig vara för stor, när dagens skuldberg till sist måste krympas rejält och slumrande jättar som Indien och Afrika väcks till liv och än mer skärper det globala konkurrenstrycket.


Det allra enklaste testet på invandringens lönsamhet är att fundera över vad som skulle hända om invandringen var helt fri, samtidigt som staten slopade sina bidrag. Ingen tvekan kan råda om att merparten av inströmningen då abrupt upphör. Att förneka eller förtiga sådana självklarheter är det allra värsta hyckleriet.


Samhällsekonomiska analyser i all ära, det viktigaste är än dåden demokratiska aspekten, medborgarnas åsikter. Opinionsmätningar ger besked om att de etablerade partierna (7-klövern) skulle förlora en folkomröstning i denna fråga.


Invandringspolitiken saknar i så fall demokratisk legitimitet och det avgör saken.


Inga kalkyler kan övertrumfa folkviljan – i varje fall inte i en reell demokrati. Trots frånvaron av bärande ekonomiska eller demokratiska motiv återstår en rent humanitär aspekt, en genuint god vilja att bistå nödställda.


Men den viljan behöver inte kanaliseras med hjälp av statliga flyktingförläggningar, utan lika gärna (eller hellre) verkställas i privatregi, via bidrag till hjälporganisationer, verksamma i krisregioner. Eventuellt medfinansierade av staten via ett skatteavdrag.


Som redan Ny Demokrati helt riktigt hävdade är hjälp i närområdet den överlägset mest kostnadseffektiva lösningen. Varje satsad asylmiljard gör på det sättet minst10 gånger större nytta, så även om gåvosumman stannar vid 10 procent av dagens asylbudget så blir den faktiska hjälpinsatsen lika stor eller större.


Annorlunda uttryckt: cirka 90 procent av pengarna kastas i sjön, eller kan - i Gudrun Schymans anda - lika gärna eldas upp i Almedalen, det blir en mer imponerande brasa än hennes.


Ansvaret för att detta extrema slöseri vilar på Fredrik Reinfeldt, som efter förlusten av egen riksdagsmajoritet 2010 gjorde upp med MP om deras stöd, till priset av en för Sverige helt ny asylpolitik med vidöppna dörrar.


Han försnillade medborgarnas pengar för egna taktiska syften, i konflikt med de egna partimedlemmarnas åsikter dessutom. Att Palme och andra har liknande synder på sina samveten är ingen bra ursäkt.


Detta exempel, och många fler, indikerar att Sverige i dag mest sanningsenligt måste beskrivas som en icke-demokrati, en parlamentarisk diktatur. I synnerhet efter Decemberöverenskommelsen, den veritabla statskupp som passande nog förkortas DÖ.


 


Åke Sundström




Fotnoter 



1 'Spinndoktor'spin doctor eller snurrmästaresyftar på en person som professionellt arbetar med att nå mediauppmärksamhet för politiska eller andra idéer. 


 





Comments